Brunos julnovell: ”Innocence” – del 4
Nyheter Läs fortsättningen av Bruno Franzons julnovell "Innocence" nedan.
Sebastian och Marias möte går vidare till Pelikanen. Bild: David Alin
Ja, Maria var en charmig och lättsam tjej, det hade han inte glömt. Men det andra hade han heller inte glömt. Orden, bilderna, känslorna. Allt fanns kvar. Ångesten. Hur kunde hon? Och hur ont hade det inte gjort? Så in i helsikes ont! Ändå stod han här nu och försökte låtsas som om ingenting hänt, normal och tillmötesgående. Ansträngde han sig inte rentav till att vara trevlig?
”Hallå där, står du och drömmer?” sa Maria och skrattade till efter tystnaden som uppstått.
”Vem, jag?”
”Ja, du. Vem annars?”
Sebastian vred sig besvärad.
”Och du”, sa han. ”Vad gör du nu för tiden då?”
”Jag är nyss hemkommen från en långresa i Australien och Asien”, sa Maria.
”Thailand, Bali, Filippinerna. Och efter nyår är det tänkt att jag ska börja plugga i Lund. Litteraturvetenskap.”
”Jaha”, sa Sebastian samtidigt som han med ena örat flydde in i Ozzy Osbourne.
”Ozzy, ja”, sa Maria. ”Jag har sett en del av den där dokusåpan på MTV. Hundarna bajsar och Ozzy svär och fumlar med fjärrkontrollen. Hur känns det egentligen att se sin gamle hjälte stappla omkring, Sebbe?”
”Du, han sjunger faktiskt bra fortfarande.”
”Men han biter väl inte ihjäl några fladdermöss längre…?” Maria log menande under sin blonda hellugg.
”Gör du det?”
”Va?”
”Biter du ihjäl några fladdermöss?”
”Ha! Ha! Coolt att du har kvar den där sjuka humorn i alla fall, Sebbe!”
Men Sebastian tänkte: Nej, jag menar allvar, Maria. Du kan ha ihjäl, bita sönder, du kan krossa Batmans hjärta. Hur kunde du svika mig så grymt? Du är vacker!
”Vad ska du göra nu då?” frågade Maria.
”Jag tänkte att jag skulle köpa Kents platta.” Sebastian gjorde en ansats att gå men hejdade sig. ”Förresten, jag är fikasugen. Är du?”
”Är du så är jag”, sa Maria och la huvudet på sned.
”Vad säger du om… Pelikanen?”
”Gärna det. Okej.”
Sebastian hade bestämt sig för att köpa Kents platta till lillbrorsan. Snabbt nappade han också till sig Carolas julskiva och Innan frosten av Henning Mankell.
”Jag går upp och väntar”, sa Maria.
”Gör du det, jag kommer snart”, sa Sebastian.
När Sebastian ställde sig i den långa kön till kassan såg han Maria ta rulltrappan upp till varuhusets övervåning. Han tyckte att hon såg ut som någon sorts modern huldra i varuhusskogen med sitt blonda hår och sin röda kappa.
Sebastian kraxade till så att expediten reagerade med något skrämt i blicken.