Bröllopsfotografen från Skillingaryd kan bli Europas bästa

Maria Broström, bröllopsfotograf. Foto: Henrik Skoglund och Pixabay

Maria Broström ber nästan omgående om ursäkt för att det är ostädat i huset när Skillingaryd.nu kommer på besök. Efter en snabb scanning kan konstateras att städningen är i ett så pass bra skick att den skulle få den genomsnittlige, heltidsarbetande småbarnsföräldern grön av avund.

Den före detta elithandbollsspelaren slår sig ner vid köksbordet.
– Gud. Den korta eller långa storyn, säger hon och skrattar när frågan kommer om hur hennes fotograferande tog sin början.
– Jag har alltid tyckt om att fota, det har jag gjort länge, men aldrig på någon högre nivå så att säga.

”Älskar att socialisera”

Att bli en bra bröllopsfotograf handlar väldigt lite om hur man hanterar kameran, personligheten är det viktigaste.
– De flesta som har gift sig är väldigt nervösa på sin bröllopsdag, så det sista man behöver är att det kommer in en fotograf som bidrar till stress och nervositet, säger hon och fortsätter:
– Jag är en person som älskar att socialisera, att få folk att skratta och slappna av. Det hjälper, så är det och det är inte någon strategi från min sida, det är ingenting jag övar på, utan det är någonting som faller sig väldigt naturligt för mig.

Hon beskriver det som att hennes sätt att agera i yrket resulterar i att de färdiga bilderna och filmerna ger en känsla av att fotografen är ”i det” och inte att någon likt en paparazzi fotat utifrån och in.

Maria Broström har spelat handboll på elitnivå och det var i samband med en skada, där hon fick försäkringspengar utbetalda, som hon köpte en riktig kamera.
– Men det var inget seriöst, men jag tyckte det var rogivande att gå runt och fota ute.

Foto: Henrik Skoglund

Handbollskarriären tog henne från hemstaden Göteborg och vidare ut i Sverige, bland annat två sejourer i Jönköpingslaget Hallby. Det var under tiden i Jönköping som hon träffade sin nuvarande man och paret slog 2011 ner sina bopålar i Skillingaryd.

Saknade bröllopsbubblan

Det var när hon tillslut tvingades sluta med handbollen, efter som hon beskriver det ”hundra comebacker” som fotograferandet blev ett yrke för henne.
– Samma år som jag slutade med handbollen så gifte vi oss. Det viktigaste med vårat bröllop var ju självklart kärleken och allt det där, men bröllopsfotografen hade jag ju bestämt mig för redan innan jag ens hade blivit ihop med min man. Det var liksom viktigt.

Namnet på fotografen hon refererar till är Jonas Peterson, som hon beskriver som en revolutionär i bröllopsfotografsvärlden.
– Han är en stor bidragande anledning till att bröllopsfoton ser ut som de gör i dag. Det här med ”storytelling” och att man hänger med en hel dag och berättar en historia om dagen och inte bara tar uppställda ”smile in to the camera-bilder”.

Hon berättar att hon var väldigt nöjd med sitt eget bröllop. Ett bröllop som planerats under en längre tid.
– Men det höll i sig i tre dagar ungefär, säger hon och skrattar.
– Sedan kände jag: ”Okej, nu har vi fått två barn, vi kommer nog inte skaffa några fler, och vi har gift oss. Jag har nog inget mer roligt att se fram emot i resten av mitt liv”…Det låter jättedrastiskt, men det var så jag kände då.

Hon kände att hon saknade bröllopsbubblan. Det är ju, utslaget på ett helt liv, sannerligen inte så ofta man får gå på, eller vara involverad i, ett bröllop.
– Vi svenskar är ju väldigt dåliga…Nu blir det ett sidospår här, men vi är ju väldigt dåliga på firande överlag, allting ska vara så lagom.

Maria Broströms bästa vän är också bröllopsfotograf och hon kände att hon inte ville ”klampa in” i hennes revir. Därför slog de sina påsar ihop och erbjöd både foto och film. Maria skötte filmandet, men just där och då var inte efterfrågan på film speciellt stor och det blev till slut fotograferandet som blev Marias huvudsysselsättning också.

Hur många bröllop per år är du iväg på?
– Jag säger varje år att jag ska sätta en gräns på 20, max. Men det blir…Som mest har jag haft 29. I år som ändå varit ett corona-år så har jag haft 20.

När du lämnar ifrån dig en färdig produkt, är du nervös då?
– Jag mår skit. Det är fruktansvärt, speciellt med film. Foto går nästan inte att misslyckas med, det är ju om man missat att få med något, men redigering i foto är så tydligt. Har man följt mig och bokar mig så accepterar man ju någonstans hur det ser ut.
– Men film…
– Det är så mycket material som ska in i de här tio minuterna. Man vill få med det som det var. Man får tänka på vad man tar med i den officiella filmen.

Foto: Henrik Skoglund

Bröllopssäsongen pågår mellan maj och augusti. Maria Broström berättar att hon har varit hemma tre helger sedan i maj.
– Det är stundtals fruktansvärt och stundtals jätteskönt.

Borta många helger

Med två småbarn i huset så blir det en hel del dåligt samvete att vara borta så många helger.
– Jag hade gärna varit borta så mycket som jag är, men inte på så kort tid. Alla i Sverige gifter sig från maj till augusti i princip. Nu har det blivit september/oktober också eftersom många har skjutit upp lite längre på grund av corona.
– Det är väldigt tufft och det får mig att känna mig som en väldigt dålig mamma och en dålig fru. Men framförallt en dålig mamma.

Hon fortsätter:
– 2017 var min första säsong och då var Dahlia 2,5 år ungefär, så hon vet inget annat än att jag är borta hela somrarna typ. Under ett par år var det riktigt hemskt, då grät Aston varje gång jag åkte och ännu mer när jag kom hem.

Nu har barnen vant sig att mamma Maria är borta de allra flesta helgerna under våren och sommaren.
– Det är skönt för min skull, men jag tycker att det är sorgligt att min sexåriga dotter är liksom ”Jaja, men det är bara tre dagar”. Fredagsmys finns inte här, vi brukar ha det på torsdagar i stället.
För en oinvigd kan det vara svårt att uppskatta tiden det tar att färdigställa materialet Maria Broström samlar på sig under en bröllopshelg.
– Många säger ju då när man pratar om detta att: ”Ja, men du är ju hemma på veckorna”. Ja, det är jag ju och barnen behöver inte gå superlånga dagar men jag är ju stressad hela tiden. Allt jag tar med mig hem från ett bröllop ska ju bearbetas och det tar väldigt mycket tid, så det är ju inte så att jag är avslappnad här hemma.
– Om jag kollar på allt jag ska leverera så kommer jag vara klar någonstans i mitten av mars.

Du är borta mycket och säger att du ibland känner dig som en dålig mamma och fru. Hur gör du för att bearbeta de känslorna och ”försvara” yrket för sig själv?
– Jag älskar mitt jobb. Jag hatar den kreativa ångesten som sker på hemmaplan när jag sitter här och ska redigera, men jag älskar att vara iväg på bröllop. Jag älskar mitt jobb så mycket att om jag hade varit ekonomiskt oberoende så hade jag jobbat med det här ändå. Inte 25-30 bröllop om året, men fem? Jag hade gjort det gratis bara för att kunna glädja folk, för jag vet att det är så värdefullt.

Hon fortsätter:
– Så jag har inga problem med det. Att alla gifter sig på sommaren och lördagar, det kan jag inte göra någonting åt. Sedan tycker jag att det är viktigt att barnen får se att man kan…Jag tror inte att barnen kanske tycker att jag är en dålig mamma, eller det tycker de inte, men jag vet att Aston har sagt när han har fått önska saker att ”jag vill att mamma ska leka mer och jobba mindre”.
– Det gör ju jätteont, men det blir också någon slags feministisk resa före mig. Känner jag så till 110 procent, eller är det på grund av hur samhället i stort och vissa omkring mig kanske ser på saken? Hade de sett på saken på samma sätt om jag var pappa?
– Vissa kanske hade sett på saken exakt likadant. Vi har ändå blivit mer jämställda.

Det märks att det är en fråga som engagerar henne.
– Men, jag vet inte. Det är ändå mer accepterat att en pappa åker land och rike och världen runt och är borta från sina barn än att en mamma är det.
– Jag tycker också att det är fint att mina barn som resultat av detta fått en väldigt bra relation med sin pappa.
– Jag kan också jämföra det med att innan jag höll på med detta så spelade jag handboll. Då var jag också borta alla helger. Inte lika långt iväg, men fortfarande…då var jag dessutom borta fyra kvällar i veckan. Varför är det okej? Handbollen tjänade jag inte ens några pengar på.

Stödet är stort från hennes man.
– Han stöttar mig helhjärtat och utan honom hade jag aldrig kommit så långt så snabbt som jag gjorde.
– Han gnäller aldrig.

Om ett par veckor kan Maria Broström prisas rejält. Hon är nominerad i två klasser på Way up Norths Awards i Köpenhamn, som Europas bästa bröllopsfotograf samt videograf.
– Det är så klart jätteroligt.

Genom åren har Maria Broström blivit flitigt engagerad på kändisbröllop. Bland de som anlitat henne märks artisten Måns Zelmerlöw och fotbollsstjärnan John Guidetti.

Kan det vara svårt att ta in att du blir anlitad till kändisars bröllop?
– Ja, det är det faktiskt. Ibland blir jag såhär: ”Fattar ni inte att jag inte har en aning om vad jag håller på med?”. Det trodde jag länge att det var en känsla jag var ensam om, men nu är det allmänt känt även för mig att ”Imposture syndrome” är något väldigt verkligt hos alla fotografer och videografer. Man känner att alla andra har full kontroll, men själv är man bara…
– ”Fake it ´til you make it! Hundra procent. Jag tycker fortfarande att jag inte kan någonting, men uppenbarligen så gör jag någonting rätt och då bara fortsätter jag och gör det, helt enkelt.

Kan det bli så att man omedvetet lägger för mycket fokus på de gäster som är kända under ett bröllop?
– Hur ska man säga det här utan att låta dryg, säger hon och skrattar innan hon utvecklar:
– Uppenbarligen hanterar jag det bra eftersom jag regelbundet blir anlitad till större profilers bröllop, men det är svårt där det är många som är kända. Jag vill ju få med alla gäster och en helt ”vanlig” person kommer aldrig tänka ”gud vad hon filmar mig”, men jag är medveten om att en känd person säkert kan känna så. Jag vill ju få med dem, men det är ju för att de är gäster på bröllopet och det skulle vara konstigt om jag inte tog med dom.

Vad är det bästa med att vara bröllopsfotograf?
– Gå på bröllop, säger hon och skrattar.
– Nej, men det är verkligen…
– Alltså, jag är ju en känslomänniska. Du kanske vet vem min pappa är?

Viktiga minnen

Maria är dotter till den förre ishockeyspelaren Anders Broström. Den forne Frölunda-spelaren hade sin storhetstid på 70-talet och gjorde sig känd som en så kallad ”buse” i rinken och han har legendarstatus bland sin forna klubbs fans. Ekot från hans aktiva karriär klingar än i dag.
– Han är också en känslomänniska, så kan man säga, och det är väl hela våran familj. Vi känner väldigt mycket av allt. Glädje och sorg. Allt är väldigt starkt. Jag tycker om det, för det gör att jag känner mig levande.

Under intervjun är det mycket skratt, men också tårar när känsliga ämnen kommer på tal. Ett sådant är hur viktiga minnen i form av foton faktiskt kan vara för oss.
– Det är såklart att det är mest glädje på ett bröllop, men det kan också vara sorg över någon som inte kan vara på plats. Jag kan börja gråta bara jag tänker på det, en jag älskar verkligen hela känslospektrat som finns på ett bröllop och efteråt när man vet vilken stor betydelse film och bild har i efterhand för att…
– Ja, men. Folk dör ju liksom. Det låter så, man kan ju inte använda det i sin marknadsföring direkt. Folk fattar ju inte det förrän det är för sent många gånger.

Hon berättar om ett bröllop där en närstående till brudgummen helt plötsligt dog mindre än en vecka senare.
– Brudparet har en hel dag med foto och film från hans sista vecka i livet. Totalt ovärderligt.

En annan händelse är en brudgum som gått bort. Bruden har fortfarande inte klarat av att se bilderna och filmerna från bröllopet.
– Men hon har en son som bara var åtta månader när pappan dog. När han växer upp kommer han kunna se den här filmen och se hur hans pappa var på sitt livs lyckligaste dag. Det är det jag älskar mest med mitt jobb, att kunna kapsla in känslor och personer.

Intervjun börjar närma sig sitt slut. Vi beger oss ut för en liten fotosession. Maria Broström berättar att hon kommer fortsätta länge till med bröllopsfotograferandet, men kanske att hon kommer jobba mindre i framtiden. Hon håller på att starta ett aktiebolag och rekrytera foto- och videografer som hon kan skicka på diverse uppdrag.
– Jag vill ju jobba mindre, men jag är ju ett kontrollfreak. Förmodligen kommer det väl bli så att jag tar jobben som kommer först och sedan delar ut resterande jobb till andra, för jag är väldigt dålig på att säga nej. Men jag jobbar på det, säger hon och skrattar.