Bristande argument och underlag hotar landsbygdsskolorna

Barn- och utbildningsnämndens (BUN) vilja att säkerställa kvaliteten i skolan är naturligtvis positivt. Dock finns det skäl att ifrågasätta det sätt de vill gå tillväga och jag saknar tydliga underlag som visar att en omorganisering med flytt av mellanstadiet faktiskt skulle höja kvaliteten. Den konsultrapport som kommunen beställt grundar sig på barn- och utbildningsförvaltningens (BUF) egna analyser, vilket jag anser som problematiskt. Debatten om mindre skolenheter saknar nyanser och rapporten har inte förankrats i aktuell forskning. Belägg saknas för att mindre skolenheter i kommunen brister i kvalitet och likvärdighet.

Konsultrapporten beskriver att de sociala miljöerna ska underlätta elevers lärande och skapa trygghet. Forskning visar att mindre skolor ofta har just stark social samvaro och främjar elevers känsla av delaktighet och trygghet. Studier från exempelvis Umeå universitet pekar på att landsbygdens skolor kan vara minst lika bra. Med fördelar som personlig kontakt mellan elever och personal, trivsel och engagemang för skolarbetet. Elevhälsoteamet skulle troligen förbli detsamma vid en flytt till närmsta större skola, och behovet kan vara mindre på en mindre skola, där exempelvis mobbning ofta upptäcks tidigare.

I konsultrapporten står det att skolan ska ha god arbetsmiljö för elever och personal och BUF:s analyser där är att större enheter ska göra det enklare att rekrytera lärare. I nuläget har landsbygdsskolorna behöriga lärare på nästan alla tjänster. Jag ställer mig frågande till hur BUN anser att det skulle bli lättare att rekrytera lärare till en ännu mindre F–3-skola på landsbygden? Det finns en påtaglig risk att förändringarna i den föreslagna skolstrukturen skulle göra de små skolorna sårbara och mindre attraktiva för både elever och lärare, vilket i förlängningen kan leda till att de tvingas stänga.

I Maria Johanssons uttalande till Värnamo Nyheter får hon det att framstå som att barn på landsbygden inte får en likvärdig utbildning som andra. Skolverket klargör, utifrån skollagen, att likvärdig utbildning inte innebär att undervisningen skall vara likadan överallt samt att den ska behovsanpassas till olika elevers förutsättningar. ”En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser ska fördelas lika. […] Hur verksamheten ska utformas för att nå de fastställda målen kan variera beroende på lokala behov och förutsättningar. Det finns olika vägar att nå de fastställda målen.”

I exempelvis Gällaryds skola finns flera exempel på hur barn med särskilda behov har utvecklats och funktionsnedsättningar som inte blir lika tydliga just för att skolan fungerar bra och att utbildningen anpassas efter individen. Biblioteksfrågan har i flera landsbygdsskolor i kommunen lösts genom att utbilda lärare till skolbibliotekarier. I BUN:s verksamhetsplan 2024–2026 finns beskrivet att två specialpedagoger anställts för att säkra likvärdigheten. Ytterligare redogör BUN att flera av kommunens skolenheter är trångbodda, även i ytterområdena och att det i kommunen finns en stark vilja att behålla de små enheterna, då de är viktiga för kommunens tillväxt i sin helhet.

  Motstridigheten är slående – att samtidigt anse det trovärdigt och legitimt att flytta mellanstadier från landsbygden med detta som underlag.

Maria Johansson menar i Värnamo Nyheter att en flytt av mellanstadiet skulle spara två miljoner kronor per skola – en marginell besparing på cirka en procent av BUF:s budget på knappt en miljard. Är denna marginella besparing värd de långsiktiga konsekvenserna för skolorna och landsbygden? Kostnader för skoltransporter blir dyrare och barnfamiljer kan välja att flytta från kommunen eller undvika att flytta hit.

Politikerna i BUN har ett stort ansvar att värna helheten. Det är viktigt att förstå att en nedmontering av landsbygdsskolornas struktur inte bara påverkar barnens trygghet och utbildning negativt, utan även landsbygdens framtid som livskraftigt område.

Kommunen har själva i sin översiktsplan, som de ser som ett viktigt styrdokument för hur de vill att kommunen ska utvecklas i framtiden, betonat vikten av att satsa på mindre skolor i landsbygdsorterna för att behålla befolkning och samhällsservice där. I planen står det:
”Skolor och förskolor utanför de större tätorterna har ett stort värde för utvecklingen av landsbygden och för att behålla den befolkning som vill bo och verka där. Denna service är en nyckelaktör för en levande landsbygd.” I kommunens övergripande mål förklaras att staden och landsbygden ska komplettera varandra och att landsbygden ska vara en attraktiv plats.

BUN måste säkerställa att deras beslut följer kommunens långsiktiga mål och riktlinjer. Enligt det sjätte kapitlets sjätte paragraf i kommunallagen ska nämnderna följa de mål och riktlinjer som fullmäktige beslutat. Därför är det anmärkningsvärt att det inte verkar finnas någon tydlig växelverkan mellan BUN:s diskussioner och kommunens övergripande utvecklingsstrategi. 

I budgeten 2025 förstärks dessutom BUN med fem miljoner för att bibehålla landsbygdsskolor och ”nattis”. Enligt Språkrådet betyder bibehålla att ’ha kvar i ett oförändrat skick eller tillstånd’.
   Hur rimmar detta med förslagen om att flytta mellanstadiet från mindre landsbygdsskolor?

/Frustrerad förälder, Gällaryd