Biologisk mångfald, del 11

Biologisk mångfald, del 11
Biologisk mångfald, del 11, en natur- och kulturkrönika i 16 bilder från vår närmiljö och om överraskningar, där och när man minst anar det.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd under sen sommar och tidig höst år 2015. Bilderna är som vanligt klickbara!

Bilden visar Långasjön i närheten av Åkers kyrkby sydväst om Skillingaryd i Vaggeryds kommun, en plats med en stor biologisk mångfald.

Biologisk mångfald eller biodiversitet är ett begrepp som beskriver artrikedomen och den genetiska variationen inom och mellan arter i ett ekosystem.

Begreppet lanserades i USA i mitten av 1980-talet och är bredare än de tidigare använda orden artrikedom och diversitet där värdet av den genetiska variationen inom varje art har uppmärksammats i ökad utsträckning.

För att bli ett användbart och mätbart begrepp måste biologisk mångfald preciseras, dels till nivå, det vill säga, ekosystem, arter och variation inom arter, dels till geografiskt område.

Det kan gälla antalet naturtyper inom ett område, men oftast anges antal arter som ett mått på biologisk mångfald.

Antalet arter beror på många faktorer, till exempel antalet naturtyper, antalet och mängden av olika strukturer inom en naturtyp samt hur länge naturtypen funnits i området.

Som exempel kan nämnas att artrikedomen i skog ökar med antalet trädslag, trädens ålder, mängden döda träd samt hur länge skogen funnits på platsen och den genetiska variationen kan mätas inom och mellan enskilda bestånd och populationer.

Kopplingen mellan biologisk mångfald och naturens förmåga att leverera ekosystemtjänster har fått ökad uppmärksamhet under 2000-talet men även kopplingen till klimatfrågan har stärkts, bland annat eftersom skydd för världens skogar både gynnar mångfalden och minskar klimatpåverkan.

En konvention om biologisk mångfald undertecknades i samband med Riokonferensen år 1992 av Sverige och de flesta andra länder.

Utmed Långasjöns stränder i närheten av Åkers kyrkby sydväst om Skillingaryd i Vaggeryds kommun växer rikligt med den ovanliga klockgentianan, ”Gentiana pneumonanthe”.

I Sverige är arten mindre allmän till sällsynt med stora luckor i utbredningen norrut till Värmland, vanligast är arten hos oss i sydvästra Sverige och den är fridlyst i Västra Götalands län.

Klockgentianan eller höstklockan är en upprätt, flerårig ört som kan bli tre till fyra decimeter hög.

Bladen är smalt lansettlika med inrullad bladkant, alla blad sitter längs stjälken och en bladrosett saknas.

Klockgentiana blommar i augusti-september, blommorna är stora, femtaliga och sitter enstaka eller få tillsammans i stjälktoppen.

Klockgentianan användes förr som medel mot lungsot, och såldes i äldre tid på apoteken som ”pneumonanthe”, det vill säga ”lungblomma”.

”Hela växten är besk, nästan som Centaurium (Erythræa). Fordom brukades blommorna bl. a. i lungsot såsom medel att befordra upphostningen, och örten kallades på apoteken Pneumonanthe (Lungblomma), hvilken benämning LINNÉ bibehöll såsom artnamn.”

Ur ”Utkast till svenska växternas naturhistoria I” av C. F. Nyman år 1867.

Mindre guldvinge, ”Lycaena phlaeas”, är en fjärilsart i familjen juvelvingar med ett vingspann som varierar på olika individer mellan 22-34 millimeter.

Utseendet på den mindre guldvingen varierar stort vad gäller färgnyanser och mönster beroende på var den hör hemma i sitt stora geografiska utbredningsområde.

Värdväxt för mindre guldvinge är olika arter i skräppsläktet, ”Rumex”, bland annat bergsyra, ”Rumex acetosella”, och ängssyra, ”Rumex acetosa”.

Larven är grön med rödrosa ränder och blir upp till 15 millimeter lång.

Bilden visar en spyfluga ur släktet ”Lucilia”, kanske arten ”Lucilia caesar” på engelska ”Common greenbottle”.

Den sitter på arten renfana, ”Tanacetum vulgare”, tidigare ”Chrysantemum vulgare”, som är en växtart i familjen korgblommiga växter.

Bilden visar arten gulfotad slamfluga, ”Eristalis pertinax”, som sitter på växtarten renfana, ”Tanacetum vulgare”, tidigare ”Chrysantemum vulgare”, som är en art i familjen korgblommiga växter.

Bilden visar arten kompostblomfluga, ”Syritta pipiens”, som sitter på arten renfana, ”Tanacetum vulgare”, tidigare ”Chrysantemum vulgare”, som är en växtart i familjen korgblommiga växter.

Bilden visar ovansidan på svamparten rönnrost, ”Gymnosporangium cornutum”, som växer på ett rönnblad.

”Gymnosporangium” är ett släkte av svampar och enligt ”Catalogue of Life” ingår detta släkte i familjen ”Pucciniaceae”, ordningen ”Pucciniales”, klassen ”Pucciniomycetes”, divisionen basidiesvampar och riket svampar.

Men enligt ”Dyntaxa” är tillhörigheten istället familjen ”Pucciniaceae”, ordningen ”rostsvampar”, klassen ”Tremellomycetes”, divisionen basidiesvampar och riket svampar.

Bilden visar undersidan på svamparten rönnrost, ”Gymnosporangium cornutum”, som växer på ett rönnblad.

Fiskmålla, förr frömålla, ”Chenopodium polyspermum”, är en ettårig, ofta brun- eller rödaktig ört med nedliggande eller uppstigande stjälkar.

”Frömållan berömmes sedan gammalt såsom en mycket smaklig mat (gratissima esca) för fisk i dammar…

…Dess utseende är temligen olikt de andra Chenopodiernas och mera likt de mindre Amarantus-arternas.”

Ur ”Utkast till svenska växternas naturhistoria II” av C. F. Nyman år 1868.

Nu under hösten bygger igelkotten, ”Erinaceus europaeus”, ett bo av löv, gräs och kvistar, oftast under en buske, men ibland under eller i ett uthus och i detta bo ligger den sedan i dvala under vintern.

Dödligheten är stor under vintern, och troligen dör fler igelkottar under övervintringen än genom trafik, predatorer och sjukdomar under sommaren.

Dvala eller hibernation är ett tillstånd av inaktivitet med nedsatta livsfunktioner och djur kan gå i dvala under perioder med svåra omvärldsbetingelser såsom kyla, torka eller annat ogynnsamt väder, det vill säga när det är svårt att få energibehovet tillgodosett.

Kroppstemperaturen tillåts då sjunka, vilket leder till att hjärtverksamhet, andning, ämnesomsättning och energiomsättning starkt minskar.

Om yttertemperaturen sjunker under fryspunkten ökar dock kroppens funktioner så att djurets temperatur ligger högre än omgivningens.

Uppvaknandet ur dvalan är energikrävande, eftersom kroppstemperaturen då måste öka. Uppvärmningen i samband med uppvaknandet åstadkoms genom muskelverksamhet, skälvningar, och hos många däggdjur spelar då den bruna fettvävnaden en viktig roll genom att den producerar värme.

Bland däggdjur förekommer dvala hos arter som är inaktiva under vintern, exempel är igelkottar och fladdermöss, som kan befinna sig i dvala under flera månader.

Större däggdjur, som brunbjörn, går inte i egentlig dvala utan sänker sin kroppstemperatur med bara cirka 5 grader och ämnesomsättningen med cirka 50 procent.

Fladdermöss och andra små däggdjur kan liksom en del fåglar inta dvalliknande tillstånd periodvis varje dygn för att på så sätt spara energi.

Under längre perioder med kylig väderlek kan ungar av tornseglare ligga i dvala, medan föräldrarna befinner sig många mil bort för att söka föda.

Hos växelvarma djur, bland annat groddjur, kräldjur och insekter, finns en annan form av dvala som orsakas av att de kyls ned under vintern eller torkar ut under en torrperiod.

Fasan, ”Phasanius colchicus”, syftar på floden ”Phasis” eller ”Fasis” numera ”Rioni” som rinner ut i Svarta havet och ”Colchis” eller ”Kolchis” är ett område vid Svarta havet varifrån arten först har beskrivits.

Floden ”Phasis” eller ”Fasis” heter som sagt numera Rioni och är den viktigaste floden i västra Georgien.

Den har sin källa i bergskedjan Kaukasus i Ratjaområdet och flyter västerut till Svarta havet, där den mynnar ut norr om staden Poti.

Staden Kutaisi, under antiken huvudstad i området ”Kolchis eller Colchis”, ligger också utmed floden.

Fasanen är ingen naturlig art för den svenska faunan och redan år 1740 gjordes försök med inplanteringar men det var först i slutet av 1800-talet som det lyckades och det nuvarande beståndet har uppskattats till mellan 25000–100000 par.

Transkaukasus torde vara det västligaste område där artens förekomst är naturlig, och greker och romare fick de första tamfasanerna därifrån.

Transkaukasus är ett geografiskt område som idag omfattar länderna Armenien, Azerbajdzjan och Georgien, det vill säga, de länder som ligger närmast söder om bergskedjan Stora Kaukasus.

Dessa länder utgjorde tidigare en delstat i Sovjetunionen, vid namn Transkaukasiska SFSR, men delades sedan upp på de nuvarande tre länderna.

Fasanen är en stannfågel, men den får ofta matproblem under snöiga vintrar och blir då beroende av stödutfodring för att klara sig.