Beredskapsarbete tar form

Kommunstyrelsens ordförande Tobias Pettersson (M) och beredskapssamordnare Jannika Tunefjord berättade om Värnamo kommuns krisberedskapsarbete. Bild: David Alin

Kommunstyrelsens ordförande Tobias Pettersson (M) och kommunens beredskapssamordnare Jannika Tunefjord berättade om arbetet. 

– Det här handlar om den krisberedskap som Värnamo kommun har arbetet med i många år, där vi nu har sett till att vi har de dokument, som ligger till grund för arbetet, finns på plats. Dels vill jag börja med att ge en stor eloge till Jannika och teamet som har arbetat fram det här underlaget och jag vet ju också att vi ligger långt fram i jämförelse med andra kommuner faktiskt när vi nu har det här underlaget på plats för att kunna växla upp arbetet och göra de konkreta insatserna kopplade till detta. Det handlar om samarbete, kommunikation och ett gemensamt engagemang från alla kommuninvånare i grund och botten, men det här är så klart inget arbete vi gör på egen hand utan det är många aktörer som är involverade i det hela. Kollar man historiskt tillbaka så har vi här i Värnamo kommun framför allt fokuserat på fredstida störningar (skogsbränder, översvämningar, stora trafikolyckor med mera) men det här är ju också en bredd för att kunna arbeta med andra typer av insatser också, krig och kris generellt sett, inleder Tobias Pettersson (M).

Det som man från kommunens håll också fokuserar på är hur de långsiktigt kan arbeta kan för att säkerställa de kommunala verksamheter och i vilken prioritetsordning man ska göra de insatserna.

– Vid större störningar så kommer vi inte kunna hjälpa alla med allt och då måste det också finnas en ordning för hur vi prioriterar helt enkelt. Även här är samarbetet med övriga aktörer i samhället (polis, region och näringsliv) jätteviktigt och det här är samordnat från länsstyrelsen. Kommunen arbetar just nu för att ha den här robustheten i vissa situationer på plats och nu har vi fått grunden på plats så nu kommer vi att arbeta vidare med de här frågorna, säger Tobias Pettersson (M).

Jannika Tunefjord berättar om arbetet:

– Vi har en länsstyrelse som är jätteduktiga på att samordna vårat län där vi genom F-samverkan jobbar tillsammans. Där ingår kommunen, polis, regionen och våra frivilligorganisationer, flygplatsen, Försvarsmakten med flera. Därigenom har vi ett bra nätverk och en kontakt i vardagen där vi jobbar tillsammans. Genom det här utbildas vi och övar tillsammans, vi har en gemensam struktur till väldigt stor del i vårt län och det leder till att vi kan hjälpa varandra vid en kris, både inför, under och efter en händelse så har vi förmågan att enkelt kunna erbjuda varandra resurser. Vi har kontaktnäten och samma struktur när vi arbetar. Det är en jättestor vinst för Jönköpings Län i stort och det är också det kommunen väljer att bygga vidare på när vi jobbar med vårt lokala arbete. Under 2023 har vi fått väldigt mycket dokumentation på plats och vi är väldigt noga med att när vi skapar vår dokumentation så vill vi att det ska bli verkstad av det vi har tagit fram. Bland annat under 2023 så har vi skapat riktlinjer för hur vårt arbete ska gå, utifrån den risk- och sårbarhetsanalys som berättar om vad som kan hända i kommunen och vad våra verksamheter kan hantera och inte kan hantera. Är det något vi då märker, att våra verksamheter kan få svårt att fortsätta fungera i en godkänd nivå, då måste vi ta fram åtgärder för att bli bättre på det, berättar Jannika och fortsätter:

– Så kallad kontinuitetshantering, som innebär att något fortsätta fungera oavsett vad som händer. Så bygger vi upp vårt arbete: vi gör en risk- och sårbarhetsanalys som faktiskt resulterar i att vi hittar åtgärder, vi får en prioritering och när det faktiskt händer någonting så kommer vi veta exakt vad det är vi ska fokusera på: vilka verksamheter är mest avgörande utifrån olika skyddsvärden: människors liv och hälsa, funktionalitet och så vidare. Utöver att vi både har fått en risk- och sårbarhetsanalys på plats så har vi även fått en åtgärdsplan för mandatperioden 2023-2026 så har vi också fått en övnings- och utbildningsplan på plats för hur vi ska göra utifrån den perspektivet under den här mandatperioden. Vi har redan börjat öva: vi utbildar vår kommunledning, våra förvaltningschefer med mera, de har kontinuerligt övningar under året med olika scenarion, där de får möjlighet att öva med sina ledningsgrupper men också få öva tillsammans, för ”tillsammans” är ett starkt ord. Ingen kan lösa en krig på egen hand utan det viktiga är att vi delar med oss av våra resurser, vi ställer frågan: ”kan jag få hjälp av er och finns det något jag kan göra för att hjälpa er?”

– Nu övar vi mycket med vår egen ledningsgrupp och våra verksamheter men vi har också övningar där vi ska försöka få med oss privata aktörer, polis, region, myndigheter, länsstyrelsen med flera på något hörn för att vi ska bygga den här förmågan att kunna samverka oavsett vad som händer och ha förmågan att hjälpa varandra. Som kommun har vi ett geografiskt områdesansvar, vi har därmed ett ansvar att bjuda in andra aktörer i vår samverkan, vi ska erbjuda möjligheten att vara förberedda tillsammans. En fråga, ”är kommunen förberedda på allt som kan hända i dag, oavsett vilken kris det är?”, är väldigt svår att svara på. Vi kan inte bygga upp lager och förmåga att lösa allting själva, det finns inte på kartan att en enskild aktör kan lösa en sådan sak utan det vi gör att vi försöker samverka och skapa den gemenskapen, att vi hjälper varandra så att vi kan ha lager på ett gemensamt sätt, att vi kan avlasta med personella resurser kanske från våra frivilligorganisationer. Målbilden för kommunen är inte att vi ska ha lager, lokaler och personaler så att det räcker och blir över vid en kris, utan vi arbetar för att samverka vid en kris tillsammans med andra aktörer så att det räcker och blir över vid en kris.

– Där har vi jättebra exempel från pandemin där vi hade privata aktörer som ställde om sin tillverkningsproduktion och började skapa de skyddsmaterial, som behövdes inom omsorgen när man märkte att lagren började ta slut hos de nationella leverantörerna, kyrkan gick in och hjälpte till att handla åt de äldre så att de inte behövde gå till affären. Det här är flera exempel på gemensamma insatser där kommunen satt som en samordnande funktion i mitten där vi hade kommunikationen och där det var andra som ställde upp och gjorde det dem kunde, säger Jannika Tunefjord. 

–  Vi har våra styrdokument på plats, vi har tidigare fokuserat mycket på fredstida kriser, sedan 2015 pratas det mer om totalförsvaret och nu fokuserar kommunen mycket på hur en krigsorganisation ska se ut. En krigsorganisation för en civil aktör innebär ”vad är det som ska fungera om det skulle vara krigsfara eller krig i Sverige?” Man kanske behöver sänka förväntningar på vissa verksamheter, att de kanske inte kan leverera på samma nivå som tidigare, vi kommer att behöva omprioritera personal på ett annat sätt, vi kommer att behöva en annan sorts samverkan och definitivt ett närmare samverkan med Försvarsmakten i ett sådant läge än vid fredstida kriser, men utöver det så bygger vi vårt civila försvar på den krisberedskapsförmåga som vi redan har i dag. Vi har bytt ut scenariot om ”den värsta skogsbranden” till krig som det nya värsta scenariot när vi planerar. Vi har höjt bilden för vad som är det värsta scenariot och planerar utifrån det och det är den stora skillnaden som blir och som vi har jobbat med under några år. När vi pratar krisberedskap och civilt försvar så pratar vi oftast så gott som samma sak: att vi ska förbereda oss för det värsta scenariot, vi ska fortsätta fungera oavsett vad som händer och vi ska finnas där för civilbefolkningen och skydda dem. Det är det man kan säga genomsyrar all vår dokumentation och det vi planerar att göra framåt, menar Jannika. 

Det man ofta höra just nu är ”hur involverar vi privatpersoner i det här arbetet och vad kan man göra?” Med anledning av det oroliga omvärldsläge som många tar till sig av så ser vi också att man börjar bunkra saker. Är det nödvändigt att göra det? 

– Krisen handlar om att hantera den tillsammans. Alla människor har olika förutsättningar i dag och det är lätt att få den här paniken ”jag måste ha ett lager hemma, jag måste lösa detta”. Rent krasst så har inte alla den möjligheten, det är många som inte ens har möjlighet att ha mat hemma för den veckan, vissa bor i lägenhet, vissa i hus, vissa har fyra tonåringar hemma och vissa bor själva. Alla har olika förutsättningar i sin vardag, i sin ekonomi och levnadsvillkor generellt sätt. Det gör också att alla inte har förutsättningar att bygga den här beredskapen, man pratar om att ha en hemberedskap, och därför vill vi i Värnamo kommun gärna slå ett slag för att göra det tillsammans. Prata med sina grannar, man kanske kan bygga ihop en förmåga ihop: om den ena ser till att ha vatten hemma så kan den andre kanske lägga lite extra krut på att se till att ha extra mat hemma så att man i krisen kan jobba tillsammans. Man ska också heller inte underskatta de saker man har i vardagen: har du en grill så kan du använda den, så ha extra kol hemma, har du möjligheter att elda ute så förbered dig för det, ha lite extra hemma av den maten du äter i vardagen hemma. Man måste inte ha ett helt rum avsatt för beredskap utan bygg in i det i din vardag, det är så jag gör, att ha lite extra hemma. Har du begränsat med utrymme, ha en krisberedskapslåda i garderoben. Jobba med det som funkar bäst för dig men gör det också tillsammans och våga ställ frågan till grannen. Tänk långsiktigt och utgå från dina behov, avrundar Jannika Tunefjord.