Arkeologisk undersökning påbörjad 

Vinden blåser lätt ute på det gröna fältet. Det är tisdag eftermiddag och vi befinner oss strax sydväst om Bor. Mitt på åkern har ett 2 489 kvadratmeter stort område märkts upp med orangea pinnar. Bland dessa befinner sig arkeologerna Annie Rosén och Anna Ödeen, utsända från Jönköpings läns museum. De har fått i uppgift att genomföra en arkeologisk undersökning av platsen, med anledning av den kommande satsningen på Förbifart Bor. Undersökningen gäller en boplats från äldre järnåldern.

– En arkeologisk undersökning utgår från frågeställningen ”finns det något överhuvudtaget på platsen”? Den går sedan att kolla i två steg. Det ena är att kontrollera kartmaterial och att stega genom jorden och i det andra steget går man sedan in med grävmaskin. Hela den här åkern har man pepprat med schakt, då hittade man i det här området boplatslämningar i form av härdar och stolphål. Vi var här för ett år sedan och gjorde nästa steg i arkeologi som kallas för förundersökning. Då ska man egentligen ta reda på hur stort det är, hur gammalt det är och vad det är. Då lyckades vi konstatera att det är en boplats från äldre stenålder. Nu är det sista steget, vilket kallas för slutundersökning. När vi är färdiga kommer fornlämningsskyddet vara bortplockat, då har vi undersökt allt inom vägutbredningen, säger Annie Rosén.

Hur länge kommer ni att vara här?

– Vi kommer att vara här i två veckor, så denna veckan och nästa. Nu i början gräver vi oss ned till undergrunden på sådana ställen där vi inte har varit med maskin. På torsdag får vi hit en grävmaskin och då ska vi totalavbana hela området och på lördag har vi en visning för allmänheten, vilket ska bli jätteroligt. Det är många redan nu som gått förbi och tittat, så det finns ett stort intresse för det hela. Sedan ska vi även ha lite besök från skolan och senare i höst ska vi till skolan och hålla lite lektioner. Ofta i sådana här slutundersökningar avsätts extra medel för publika arrangemang för att engagera lokalbefolkning och skola för att förmedla ut resultat, så att det inte bara blir en skrivbordsprodukt som hamnar i ett dammigt magasin någonstans, säger Annie Rosén och fortsätter:

– Det vi vet att vi har är så kallade boplatslämningar och det är härdar (eldstäder), nedgrävningar eller gropar som har fungerat som förvaringsgropar eller liknande och sedan är det stolphål, alltså där det har stått en stolpe. Det ser vi genom att vi gräver oss ned till där matjorden övergår till undergrund. Så allt som är nedgrävt i den här undergrunden, eller i detta fallet ren sand, har lämnat avtryck så man kan få fram formen på en stolpe och härdarna syns tydligt från den här tiden, äldre järnålder, då man använde mycket stenar. Dels för att värma upp men även för att koka upp med eller för att värma upp hus, så det är mycket sten i och mycket kol i marken. Kol är ju ett grundämne, så det försvinner ju aldrig. Det vi har fått tag i hittills är några bitar bränd lera som skulle kunna vara en del av en ugnsvägg eller något liknande, där man har byggt upp med lera. Helt enkelt restmaterial från något annat, men nu tar vi bara upp små provgluggar för att kontrollera matjorden innan vi går in med maskin och tar bort allt.