Ansvarslöst att blunda för verkligheten i skoldebatten
Nyheter "Det är dags att vi alla, oavsett om vi är föräldrar, anhöriga, rektorer, lärare eller politiker slutar blunda för verkligheten och i stället tar ansvar för vår del i den. För det är inte bara skolbyggnader med få elever man ser framåt – det är en systematisk utmaning som kräver politiska beslut, även om de är svåra och obekväma." Det menar en insändarskribent.
De senaste dagarna och veckorna har debatten om skolnedläggningar och sammanslagningar varit hysterisk. Enstaka politiker, tillsammans med en del föräldrar och många sentimentala seniorer har i olika medier, samlingar och politiska debatter uttryckt oro och upprördhet över diskussioner om nedskärningarna och sammanslagningarna av skolor. Men att förlora sig i känslomässiga argument och att vidhålla en ovilja att se verkligheten i vitögat är ett ansvarslöst förhållningssätt i en situation där hela samhället står inför en mycket allvarlig utmaning nu och framåt.
När skolor står tomma på elever är det inte bara en lokal tragedi för de berörda orterna, utan ett tydligt tecken på att något måste göra något åt befolknings- utvecklingen. Att fortsätta hålla liv i skolor som inte kan fylla sina klassrum är inte bara ineffektivt, det är också respektlöst mot eleverna som inte får den skolgång de förtjänar. Det är dags att börja tala om fakta och kvalitet i skolan, inte bara känslor och missnöje utifrån orimliga tyckanden.
Föräldrar som kämpar för sina egna intressen snarare än sina barns lärande och politiker som verkar bygga egna sanningar om landsbygden har givetvis en viktig plats i debatten, men deras ensidigt argument kan inte låtas överskuggar de faktiska förutsättningarna. Under lång tid har man sett hur skolor, särskilt i landsbygdsområden, har haft svårigheter med att fylla sina klasser. Samtidigt kräver dagens skola, inte minst när det gäller utbildningens kvalitet och lärartäthet, att politikerna använder våra gemensamma resurser där de gör mest nytta. Att hålla en liten, underdimensionerad skola vid liv innebär ofta en större ekonomisk belastning för både kommun och stat än att istället erbjuda utbildning på en skola som är bättre rustad att hantera behoven och därigenom ha en högre kvalitet.
Föräldrar i hela kommunen har all rätt att oroa sig för sina barns utbildning om små ineffektiva enheter tar resurser från andra, men nu måste vi alla blicka upp från vårt ego och ha förståelse för de tuffa beslut som krävs för att skapa en långsiktigt hållbar skola med respekt för våra barns lärande och framtid. Det handlar om att sätta barnens bästa först – och det innebär att de inte ska behöva gå på en skola som saknar resurser och lärartäthet för att klara av sina utbildningsmål.
Politikernas arbete handlar om att hitta balans mellan olika intressen, men det innebär inte att varken vi som invånare eller våra folkvalda ska leva i förnekelse om den verklighet samhället står inför. I en tid där det föds allt färre barn och där ekonomin inte verkar räcka till allt måste politikerna visa på lösningar som är hållbara för både elever och samhället i stort. I detta arbete förtjänar politiker och rektorer respekt, inte hat som föräldrar och vissa föräldrar nu tydligt hållet på med.
Det är dags att vi alla, oavsett om vi är föräldrar, anhöriga, rektorer, lärare eller politiker slutar blunda för verkligheten och i stället tar ansvar för vår del i den. För det är inte bara skolbyggnader med få elever man ser framåt – det är en systematisk utmaning som kräver politiska beslut, även om de är svåra och obekväma. Det är dags för oss föräldrar och de politiker som säger sig värna landsbygdsskolorna, utan att presentera lösningar på hur en skola ska kunna fortsätta existera om det inte finns underlag för barn till den, att sluta skramla med tomma tunnor och börja bygga för en framtid där landsbygdens värden är långt mer än en skola utan elever.
Vi är flera föräldrar med barn i de omdiskuterade skolorna som inte ställer oss bakom den senaste tidens uppskruvade debatt och vill att våra barn ska få en bra skolgång som ger dem förutsättningar i livet. Vi håller tyst för att vi inte vill att vi och våra barn ska bli lika utsatta som de ansvarsfulla politiker och rektorer som vågar ta ansvar i svåra frågor.
Landsbygdsbo med barn i omdiskuterad skola
En skola på landsbygden på elevernas bekostnad är inte okej. Men många tycker det.
Det är osannolikt att insändarskribenten har barn i diskuterade skolor eller ens ha följt den debatt som varit. Hade hen gjort det så hade hen läst och sett att debatten för att behålla landsbygdsskolorna varit full av forskningsbaserade fakta och väl grundade argument. Nu känns det mest som om ett troll har gett sig in i debatten.
Det är fakta att kvaliteten på utbildningen i våra landsbygdsskolor är hög, andelen behöriga lärare är hög och att barnen mår bra.
Visst finns det en hel del känslor i detta då vissa politiker vill att barnen ska ryckas bort från en väl fungerande skola (med behöriga lärare) och tillbringa en stor del av sin fritid på skolbussar.
Nej, vi blundar inte för verkligheten utan ser framtiden med öppna ögon och ser vad en nedmontering av skolorna på landsbygden innebär för oss, våra barn och samhället i stort.
Visst är det så att det finns en utmaning i framtiden med minskande barnkullar. Här finns det politiska partier och politiker som väljer att ta sig an dessa utmaningar, utveckla landsbygdsskolor och bygga för framtiden. Sen finns det dem som gärna tar den enkla vägen och lägger ner.
Politiker är inte folkvalda för att ta lätta eller svåra beslut – de ska ur ett samhällsperspektiv kunna ta rätt beslut.
Hen verkar sitta fast i våffelsmeten med sin betongmentalitet. I det fria skolvalet kan du välja en urban skola.
Det är förvånande att insändarskribenten så ensidigt avfärdar föräldrars och landsbygdsbornas oro som ”hysterisk” och ”känslomässig”, samtidigt som hen förenklar en mycket komplex fråga om skolnedläggningar till en ren ekonomisk kalkyl. Detta synsätt missar att hela landsbygdens framtid är kopplad till dessa skolor, inte bara på kort sikt, utan på lång sikt för både samhällets och barnens utveckling.
För de allra flesta som bor på landsbygden är inte skolan bara en utbildningsinstitution utan en central del av vårt samhälles struktur och sociala liv. Skolorna är en viktig faktor för att bygga gemenskap, trygghet och en känsla av tillhörighet och spelar en avgörande roll för att upprätthålla och utveckla små samhällen. Skolorna är långt mer än bara en plats för lärande – de är en vital samlingspunkt för barn och vuxna och att förlora en skola innebär inte bara att barnen tvingas resa längre, utan också att samhällenas sammanhållning och framtid riskeras.
Det är dessutom viktigt att påpeka att föräldrar på landsbygden inte kämpar för att deras barn ska gå i skola på en annan ort, utan de vill behålla den skola där deras barn redan går. De flesta föräldrar ser fördelarna med den nära relationen mellan elever och lärare, samt den studiero och trygghet som ofta präglar en landsbygdsskola och för de föräldrar som föredrar en skola i staden, finns det sedan länge möjlighet att välja detta genom det fria skolvalet. Det är alltså inte som om föräldrar på landsbygden saknar valmöjligheter – de har alla rätt att välja en annan skola om de så önskar. Problemet är snarare att majoriteten av de föräldrar som faktiskt bor på landsbygden vill ha kvar sina lokala skolor. Inte för att de är ”egoistiska” eller blundar för verkligheten, utan för att de ser den långsiktiga nyttan och värdet av att ha en skola där, nära hemmet.
Att tala om små skolor som enbart ”ineffektiva” och ”ekonomiska bördor” missar den stora betydelsen dessa skolor har för det lokala samhället. Många små skolor erbjuder en utbildning av mycket hög kvalitet, där eleverna får mer individuell uppmärksamhet och där lärartätheten gör att barnen får den stöd de behöver för att utvecklas på sina egna villkor. Den närhet och trygghet som präglar en liten skola är något som många barn på landsbygden värdesätter och något som storskaliga skolor inte alltid kan erbjuda.
Vidare vill jag understryka att den här debatten inte handlar om att föräldrar inte bryr sig om kvaliteten på sina barns utbildning. Tvärtom, vi vill att våra barn ska ha en bra utbildning i en trygg och stimulerande miljö, men vi vill också att de ska få denna utbildning i den lokala skolan, som är en del av vår identitet och vår framtid. Det handlar om att bevara det som gör landsbygden levande och hållbar, inte om att offra små skolor för att uppnå kortsiktiga ekonomiska fördelar.
Det är också värt att påpeka att statistiken visar att fler och fler barnfamiljer faktiskt väljer att flytta till landsbygden – just för den högre livskvaliteten och den studiero som landsbygdens skolor kan erbjuda. Landsbygdsskolor har en unik fördel när det gäller att ge barn en lugnare och mer fokuserad skolgång och detta är en fördel som många familjer värdesätter när de väljer att bosätta sig utanför stadens puls.
Så, i stället för att förminska föräldrars engagemang som ”hysteriskt” och ”egoistiskt” borde vi uppmuntra en nyanserad debatt om hur vi bäst kan säkra en god och långsiktig utbildning för alla barn – oavsett var de bor. Det handlar inte om att hålla fast vid förlegade idéer, utan om att se värdet i en utbildning som är både nära och av hög kvalitet och om att hitta lösningar som stärker hela landsbygdens framtid. Politiken måste hitta vägar att bevara och utveckla våra landsbygdsskolor – inte bara som utbildningsinstitutioner, utan också som hjärtat i våra samhällen.
Alternativ fakta löser inga problem. Landsbygdsskolorna fylls och har bättre kvalitet. Många vill också åka på andra hållet. Många vill jobba i en mindre skola. Landsskolorna är inte dyrare. Landsbygdsföräldrar tar ansvar. Ingen är sentimental utan förhåller sig till fakta och har inte diskalkyli.