Annas krönika: Nu är det jul här i vårt hus

Barnen står sällan i ring och inte dansar de heller i kring. Men oftast står granen grön och grann i stugan! Ja granen står så grön och grann i stugan, lägenheten, radhuset, villan, torpet, tältet, husvagnen och så vidare. Tra-la-la-la-la, tra-la-la-la-la, tra-la-la-la-la och så vidare. 

Tur är väl det! För glädjen är stor, syster och bror. Syster och bror. (Om man har någon). Men pappa och mamma alla gå i dansen. Pappa och mamma alla gå i dansen. Om pappa kan stå och mamma orkar att gå. Tra-la-la-la-la, tra-la-la-la-la, tra-la-la-la-la, la-la.  

Men det är klart att vi ska ta en sväng för har du pengar och förutsättningar finns klappar i mängd. Ja, klappar i mängd. Tra-la-la-la-la, tra-la-la-la-la, tra-la-la-la-la, la-la. 

Detta kan vara en sarkastisk och en smula bitter omskrivning av Rafael Hertzbers och Johanna Ölanders välkända julsång ”Julpolska”. Tror alla 10-, 20-, 30-, 40-, 50-, 60-, 70- och 80-talister känner igen åtminstone originaltexten. (Ni övriga får väl googla). 

Ja med denna kanske lite deppiga start vill jag föra er cirka 40 år tillbaka i tiden. Jag borde väl då vara i sjuårsåldern. Det är vinter och jag befinner mig mitt ute på den magiska Närkeslätten där jag är född. (Eller jag är ju inte rent fysiskt född ute på slätten utan på USÖ i Örebro). Men i alla fall så bodde jag då mitt ute på den magiska Närkeslätten och så som vi alla minns våra barndoms vintrar var det såklart alltid snö. Framför allt kring jul. Eller är det kanske en efterkonstruktion? Är det möjligen så jag väljer att minnas det? Hur som helst så satt jag trots allt där i mitt barndomshem två dagar innan dopparedagen och bävade en smula inför julafton. Som jag tidigare skrivit om var min högt älskade far tyvärr alkoholist och högtiderna när han kände att han förväntades prestera inför sin familj och sina vänner tyvärr värst! Oavsett snö eller ej så var troligen julen den högtid som för hela vår familj, mest förknippad med ångest, skuldkänslor, besvikelser och magont. Med ett undantag! Dagen innan jul. Den 23 december! 

Det var enda gången jag (och jag tror hela min familj) verkligen njöt under julhelgen och slappnade av. Även min far. Vi smakade av vår nygriljerade skinka framför den sprakande brasan i vardagsrummet. Att pappa hade en och annan grogg innanför västen och i glaset var det ingen som vare sig märkte eller brydde sig om. Framför brasan satt vi där med varsin skinksmörgås och lyssnade på ”Rimstugan” på radio P4. Vi skrattade och kommenterade deras rim. Vi myste och vi njöt. För just då valde jag att blunda för hur morgondagen troligen skulle bli… 

Vi tillbringade varannan jul hos min faster med familj i Nora och varannan jul hemma hos oss. De jular vi skulle tillbringa hos oss visste jag ju, även som sjuåring, att det var bättre för då slapp jag ju åtminstone åka med pappa i bilen trots att han förmodligen var långt ifrån körklar alla mil upp till Nora. Jag slapp sitta långt hemifrån hos min faster och mina kusiner och låtsas som att jag inte, kände, märkte, fattade eller såg hur de himlade med ögonen, suckade och beklagade sig över min pappa. Med all rätta! Jag vill verkligen poängtera att jag förstår hur de kände och förmodligen tänkte. På så många sätt förstörde han verkligen för många. På så många andra sätt var han helt underbar. Min far. När vi firade julen hemma infann sig egentligen samma känsla men då slapp jag i alla fall att oroa mig för bilfärden.  

Mitt jul tips är dock. Strunta i Bingolottos uppesittarkväll. Ratta in radion på P4 och rimstugan lördagen den 23 december. Smaka av skinkan, tänd en brasa och skit i hur morgondagen blir! Kanske blir den toppen? Kanske blir den botten? Men då har ni ju i alla fall haft en magiskt mysig dan före dopparedagen. Dagen helt utan krav på prestation. 

Så, ja granen står så grön och grann i stugan, granen står så grön och grann i stugan. Tra-la-la-la-la, tra-la-la-la-la, tra-la-la-la-la, la-la. 

God Jul! 

Anna Linder