Annas krönika: Det blir väl aldrig roligare än man gör det? 

Vilken otroligt deppig överskrift! Men kan inte låta bli. Känslan hänger över mig efter denna fantastiska skitsommar! Sitter i regnet och läser om alla otroliga människor som solar, badar, dricker paraplydrinkar, vandrar hand i hand i solnedgångar, spelar kubb med sina glada barn och vänner och tänker… Var är de!? I Skillingaryd, Småland är de sannerligen inte i alla fall! För här har det ösregnat, duggregnat, semiregnat, varit mulet, halvmulet, ljummet, halvkallt och helkallt i cirka 5 veckor.

Jo. Jag har varit utanför 50-skyltarna i sommar. Både i Göteborg, Falkenberg och Falsterbo. Träffade och umgicks med människor jag verkligen tycker om och hade av den anledningen det väldigt trevligt! Med det sagt. Vilket skitväder! Kommer på mig själv med att säga för att försöka lätta upp stämningen mellan skurarna: ”Åhh vilken härlig dag! Vilket fantastiskt väder det blev!” Då var det en dags uppehåll med cirka 22 grader varmt och mulet. Hade detta varit vilket annat år som helst hade denna dag passerat som vilken medioker dag som helst i vädrets mellanregister. Jag hade vare sig kommit ihåg eller noterat den. Nu sitter den etsad i minnet. Det var den 28 juli 2023.

Det blir aldrig roligare än man gör det! Precis just den frasen har jag klämt ur mig så många gånger. Har dessutom verkligen känt att så är fallet och jag tror att de flesta som känner mig kan skriva under på att jag inte deppar ihop i onödan eller drar ned andra med massa gnäll och klagomål. (Självklart finns det nödvändiga undantag om man frågar mina barn och sambo). Men tror trots allt att de flesta beskriver mig som hyfsat positiv. Men i sommar har det varit väldigt svårt! I skrivande stund har jag 12 kalenderdagar kvar tills jag ska stämpla in i verkligheten igen och vardagen är ett faktum. Det hade ju kunnat vara förtröstansvärt om jag inte hade kollat på SMHI:s app (som för övrigt måste vara djävulens påfund). I den kan man nämligen se 10 dagar framåt. Ja, det ska tydligen regna även dessa 10 dagar men jag har fortfarande stora förhoppningar på de resterande 2 dagar jag ännu inte kan se innan jag ska börja jobba. Jag sa ju att jag i grunden är positiv!

Märker hur människor i min omgivning börjar deppa ihop av detta trista väder. Precis som jag själv. Börjar bli svårt att hitta på roliga saker att göra. Projekten har tagit slut. Viljan och engagemangen likaså. Kan då komma på mig med att (igen) ikläda mig rollen av den som ska ”peppa” dem. Hallå! Kom igen! Det blir aldrig roligare än man gör det! Skeptiska blickar faller på mig. Kanske kan de se att jag denna gång faktiskt inte menar det jag säger? Känner ju trots allt precis som dem. Ja eller menar det gör jag ju men orkar inte vara den som driver längre. Nu får någon annan driva. Nu får det bli roligt av sig självt! Nu vill jag bara glida in i ett soligt sammanhang där någon annan håller i dirigentpinnen och att paraplyerna i drinkarna inte behövs för att skydda drinken från att späs ut utan för att göra dem vackra eller möjligen skydda dem från solen!  

Anna Linder