Annas krönika: Den blomstertid nu kommer…

Det är nu det börjar. Livet! Vi har gått som halvdöda zombier i åtta månader.

Gråa och glåmiga har vi mött varandra i affären, på jobbet eller möjligen på vårdcentralen. Med tunga ögonlock och nedböjt huvud har vi snörvlandes nickat till varandra, om vi ens sett någonting under mösskanten, för att sedan släpa oss vidare. Vi har överlevt, inte levt. Alla dessa gråregniga, gråmulna, gråbrunblöta dagar har vi vaknat till väckarklockan, läst mobiltelefonens alarm. Vi har dragit upp rullgardinen för att konstatera att det var otroligt onödigt att ens dra ned den kvällen innan då det i alla fall inte hinner ljusna innan man ska gå upp. Det går väl av gammal vana kan jag tro?

Men det är nu det vänder! Nu är ljuset här! Snart kommer även värmen. Äntligen ska vi hinna promenera efter jobbet, grilla med vänner, städa på tomten, sola, bada, hälsa på kreti och pleti som vi resterande tid på året vare sig har lust eller tid att hälsa på. Men nu! Vi ska trimma häckar, klippa gräs alternativt starta robotgräsklipparen och frenetiskt leta efter kabelbrottet som gör att skiten inte startar! Sedan ska vi tvätta taket, måla huset, rensa rabatterna, gräva ner Dahlialökarna så vi kan njuta i sommar. När allt detta är gjort ska vi sätta oss i vår ”Badenbaden”, knäppa upp en kall och njuta. Just det! Vi måste ju tvätta bilen, göra rent trallen, ta fram utemöblerna och sätta potatis först. Sedan ska vi njuta.

Känns det igen? Har läst någonstans att fler blir deprimerade på våren än hösten trots att de flesta ogillar hösten mer än våren. Kan faktiskt förstå varför. Jag tillhör tack och lov inte dem. Alltså inte de som blir deprimerade. Har många andra bekymmer i livet men just det har jag sluppit. Däremot ogillar jag hösten. Inte på grund av den höga friska luften, fina färgerna på träden eller att man får krypa in och tända ljus. Utan för att jag vet att kylan, mörkret, fyra nyanser av brunt och blötan är på väg och att den kommer pågå i minst åtta månader. Var årstid har sin charm sägs det… Bullshit säger jag! Var årstid har sin ångest!

Hur som helst så kommer då den efterlängtade semestern. I bästa fall fyra sammanhållande lediga veckor. Ja eller lediga och lediga… Ovan nämnd ”att göra lista” är troligen inte helt avklarad innan semestern börjar så då tar vi chansen att färdigställa den på just dessa ”lediga” veckor.

Sommaren har dessutom en viss förmåga att skapa ännu fler nya projekt utöver den redan digra listan. När man sitter där på altanen den där enda varma kvällen och sippar på sitt rosé får man den ljusa idén att: Borde inte vi ha en pergola? Hade inte det varit fint? Sagt och gjort så spenderar man flera dagar på att åka runt till byggvaruhus och färgaffärer i stället för att ligga på stranden och lapa sol. Sola och bada kan vi göra sedan när pergolan är klar, staketet är målat och potatisen kupad. Ja vi ska hinna hälsa på faster Britta och kompisarna i Skåne också. Bästa väninnans nya sommarstuga hinner vi med att se på vägen hem.

När man väl kommer hem igen så möts man av brädhögen, från den ännu inte påbörjade pergolan. Som en elak påminnelse om att man inte ska ta några beslut en ljum sommarkväll med ett glas rosé i handen och ett i magen. Självklart har robotgräsklipparen kört fast i brädhögen också. Men vad gör väl det? Vi har ju semester! Vi har all tid i världen på oss att laga gräsklippare, bygga pergola och kupa potatis. Så räknar man lite i huvudet… Ja eller i alla fall en vecka. Va! Har det redan gått tre veckor på semestern? En ny typ av ångest, utöver prestationsångesten, börjar göra sig påmind… Plötsligt kan man se för sitt inre hur man snart ska ställa alarmet på mobilen, kolla igenom garderoben för att se om man fortfarande, efter sommarens grillkvällar, får plats i jobbarkläderna. Det kanske man med god vilja får men har de inte krympt lite? Jaja, När semestern är slut så ska vi ju i alla fall börja träna, igen. Då blir det bra.

Så sitter man då där. Sista dagen på semestern och summerar hur sommaren blev. De något för trånga arbetskläderna ligger framme och hånler åt dig. Alarmet är ställt och matlådan klar. Du tittar ut genom fönstret och ögonen fastnar på den förhatliga brädhögen ute på gräsmattan. Pergolan blev visserligen inte klar men du vet ju precis hur den ska se ut. Så nästa vår/sommar kommer den ligga högst uppe på ”att göra listan” eller i alla fall på topp tio. Strax efter att du målat klart staketet (som inte blev klart i år heller) efter att altanen rengjorts, trädgårdsmöblerna tagits fram, häcken trimmats och så vidare och så vidare… Till denna lista kommer det säkert dessutom, en ljum sommarkväll nästa sommar, att adderas fler projekt. För visst hade det varit fint med en bastu? Hade inte det varit härligt?

Den blomstertid nu kommer… Med grill, umgänge och krav. Du nalkas ljuva sommar, då ogräs och ångest gror.

Anna Linder