Annas krönika: Borlänge eller Bollnäs? Scandic eller Grand hotell?
Nyheter Vad gör väl 22 mil extra och 1 stjärna i hotellguiden för skillnad när allt kommer omkring? Grand hotell är INTE namnskyddat! Läs Anna Linders krönika här...
En molnig och blåsig dag i november så skulle jag och min chef besöka en av våra större leverantörer i Bollnäs. Mötet var planerat och uppstyrt. Först möte sedan rundvandring i fabriken och så vidare. Jag hade förberett mig på en seg och tröttsam bilresa på drygt 60 mil. Mötet skulle äga rum på onsdagseftermiddagen och för att slippa åka klockan ”jättetidigt” och komma fram reströtta och glåmiga bestämde vi oss för att lämna jobbet och Vaggeryd vid lunch på tisdagen för att sedan i lugn och ro tuffa de dryga 60 milen upp till Bollnäs. Ta in på Scandic, äta gott och sova ut för att sedan pigga, utvilade och väl förberedda ta oss an vårt möte med den viktiga leverantören. De har inte skött sig speciellt bra den sista tiden så vi hade ett och annat att ta upp med dem. Ja, eller för att förtydliga så är allt ovan sant vad gäller mig och min föreställning. Min chef tillika reseledare var inte riktigt på samma plats. Bildligt och bokstavligt talat.
Färdigpackad och klar kom jag till jobbet som vanligt runt sju. Vi hade en del möten och annat som skulle klaras av innan lunch då vi planerat att åka. En av mina kollegor ville gärna se hotellet vi skulle bo på varpå jag googlade fram Scandic hotell i Bollnäs och visade henne. Vi konstaterade att det såg trevligt ut men att det som sagt skulle bli en lång och jobbig bilresa dit. Jag frågade chefen om vi inte skulle försöka komma iväg lite tidigare eftersom vi skulle sitta drygt 60 mil i bil varpå han tittade på mig som om jag var dum i huvudet och sa att till Borlänge är det bara 40 mil så det räcker om vi åker vid lunch. Borlänge frågade jag? Vi ska ju till Bollnäs. Med oro i blicken började han rota fram mejl och bokningar och tillsammans konstaterade vi att vi de facto skulle till Bollnäs. Inte Borlänge. Men va f**n jag har ju bokat hotell i Borlänge! Utbrast han frustrerat. I ett gemensamt gapskratt konstaterade vi att vi snabbt som tusan måste boka om hotellet till rätt stad.
Så klart var det fullbokat på Scandic i Bollnäs (ett hotell som för övrigt såg väldigt trevligt ut). Vad gör alla människor en tisdagskväll Bollnäs?! Vi kollade i ren panik runt efter alternativ och kände att en övernattning i bilen kröp allt närmare… Till slut hittade vi då äntligen ”Grand hotell”! I samförstånd nickade vi till varandra och undrade: Hur kunde vi ha missat detta hotell? Grand. Det säger ju sig självt! Stort, lyxigt, kristallkronor, vinröda heltäckningsmattor, vita linnedukar, lyx och dessutom till ett oförskämt billigt pris! Ja att det inte skulle se ut som Grand hotell i Stockholm var vi så klart införstådda med. Vi är ju inte korkade! Men en smula bättre än Scandic borde det ju vara i alla fall! Det var vi rörande överens om. I stressen hann vi inte vara källkritiska men nöjda och glada med hur det utvecklat sig satte vi oss i bilen och påbörjade färden mot Bollnäs, Hälsingland och inte Borlänge och Dalarna. Mot Grand hotell och inte något tråkigt Scandic. Lyckliga oss!
Under bilresan till Bollnäs hann vi med att nästan köra vilse i Norrköping på jakt efter en av världens mest kända och välskyltade hamburgerrestauranger, medverka i ett skrattretande teamsmöte, åka på ångorna i 60km/h på E4:an på jakt efter en Cirkel K-mack som skulle kunna rädda oss två ifrån en då till synes ofrånkomlig bärgning. Vi hade skitkul helt enkelt! Trötta och lite medtagna rullade vi till slut igenom ett nedsläckt och helt tyst Bollnäs denna kalla novembertisdag. Var alla människor som uppenbarligen fullbelagt Scandic hotell befann sig är höljt i dunkel. Förmodligen vräkte de sig i de mysiga fåtöljerna kring den öppna spisen, tog en drink i den svulstiga baren eller så låg de helt sonika mellan sina fantastiska och nymanglade lakan i Scandics nybäddade sängar. För ute på stan var de i alla fall inte! Men vad gör väl det? Vi var på väg till Grand, Grand hotell! Snart skulle vi också sjunka ned i varsin svulstig fåtölj med en dyr drink och smått rödmosiga förbereda oss inför mötet dagen efter.
När vi rullade in på gågatan i Bollnäs och beskådade vad vi faktiskt hade bokat tittade vi storögt på varandra och skakade på huvudet i samförstånd. Denna trevåningsbyggnad i brunt sjuttiotalstegel med blinkande neonskyltar i den skabbiga och till hotellet tillhörande bar var, tro det eller ej, ”Grand hotell” i Bollnäs. Jaja: sa jag lite överslätande. Vi ska ju trots allt bara sova här. Det är säkert finare på insidan. Det var det INTE! Det är nu man önskar att man kunde bifoga bilder. Bilder på den rostrosa trappuppgången tillika hotellfoajé med döda popcornsplantor som enda dekoration. Bilder på den knarkhöga ”receptionisten” som halvsovandes checkade in oss över den kladdiga bardisken till bakgrunden av blinkande neonbelysning. Hans om möjligt mer höga bror som satt och sneglade på oss under sina rastaflätor med pupiller stora som puttekulor. Återigen tittade jag och chefen på varandra. Hur ska detta sluta? Sammanbitna bar vi upp våra väskor till rummen och bestämde att vi ses nere i ”baren” om tio minuter.
Chockade stirrade vi in i våra respektive rum. Här tar man inte av sig skorna! Tänkte vi båda när vi stirrade på det smutsiga laminatgolvet där man fläckvis kunde ana vilka (plural) golv som legat där innan. Här vill man inte duscha tänkte vi när vi dragit bort de mögliga duschdraperierna i det svartmögliga våtutrymme de kallade för badrum. Här vill man inte sova! Tänkte vi när vi såg våra, max 80 centimeter, breda sängar med huvudkuddar stora som prydnadskuddar samt troliga vägglöss rännandes över de flottiga väggarna.
Jag hade kunnat utvecklat denna resa till Bollnäs på minst tre A4 sidor lätt! Men en krönika ska inte vara en novell. Även om denna torde ligga och sniffa i på gränsen… Frukosten var, trots deras egen utsago, precis så undermålig som förväntat. Utcheckningen sköttes av gårdagens nedknarkade receptionisters förmodade kusin. Tror aldrig att jag smitit ut från ett hotell så outsövd, hungrig och full av skratt som den gången. När vi trötta och hålögda kom helt oförberedda, med håret på ända, till vårt ”viktiga” leverantörsmöte blev vi totalt utskrattade när de fick höra att vi bott på ”Grand”, Grand hotell i Bollnäs! Vilka idioter tar in där? Ja de sa det inte rakt ut men vi förstod att det var precis det de tänkte! Mötet blev som det blev… De dryga 60 milen hem kändes dock som max 5 mil. Vi hade en hel del att prata och skratta åt. Jag och min chef!
Summan av hela resan är väl att
1. Det blir aldrig roligare än man gör det!
2. Namnet ”Grand” i Grand hotell är inte namnskyddat!
3. Ta inte in på Scandic hotell i Bollnäs, det blir inte lika roligt!
Anna Linder