Åke och Ingemars uppdrag: Eftersöka vilt

Åke Andersson och Ingemar Johansson

Nationella viltolycksrådet (NVR) utser eftersöksjägare och kontaktpersoner. För att bli godkänd ska föraren få utbildning av polisen samt genomgå utbildning digitalt med vissa års intervall, hunden ska ha avlagt prov och dessa prov är olika för spårande, ställande respektive stopphund. Eftersöksjägaren ska ha tillgång till godkänd hund samt att jägaren ska göra skjutprov varje år och vara godkänd av kommunens samordnare. 

När ett vilt blir påkört på vägarna och bilisten ringer 112 går ärendet till regionledningscentralen i Linköping. Därefter rings aktuell kontaktperson. Alla inom polisen är inte kunniga inom jakt och organisationen nationella viltolycksrådet avlastar därmed polisen med uppgiften och som eftersöksjägare har man också tillstånd, och rätt, att vistas på alla marker, oavsett vem som äger den. 

– Det finns ett undantag och det är att vi inte får gå över, eller utmed järnvägen. Skulle det vara en spårbunden viltolycka, och djuret ligger kvar på olycksplatsen så är SJ:s personal ansvariga. Skulle det vara skadat, så inväntar SJ:s personal in oss, berättar Ingemar Johansson och att rapport om detta ska in i datasystemet. 

Det finns tre olika sorters uppdrag för jägarna. Telefonuppdrag, platsbesök eller eftersök. 

Åke förklarar vidare;
– När det gäller telefonuppdragen ska vi rapportera in till databanken och meddela markägaren/jakträttsinnehavaren. Vid platsbesök skall vi dessutom ta bort djuret från vägområdet. Ett platsbesök betyder att viltet är dött och ett eftersök är att viltet har lämnat olycksplatsen och kan vara skadat. 

Hur ser en jourvecka ut?
– Vi har jour dygnet runt. Jag och Ingemar har ett område på 10 000 hektar. Vi har god kännedom i området. Om en bilist beskriver det så vet vi var det är någonstans. Vi känner till området väl efter att vi varit verksamma några år, berättar Åke.

Hur ser uppdragen ut?
– Väldigt varierande. Som kontaktperson har vi flera uppdrag. Inte alltid att man som kontaktperson också är eftersöksjägare. Det är vi, och det betyder att vi kan bli kallade till olika platser, behöver inte vara exakt här inom vårt område där vi är kontaktpersoner. För närvarande är det brist på rådjurseftersöksekipage i grannkommunerna exempelvis. Ofta sker viltolyckor i skymningen eller gryningen när de andra som arbetar är på väg till jobbet. Då passar det bra att ringa oss, säger de daglediga Åke och Ingemar och skrattar till. 

– Ibland är platsen för viltolyckan fel utmärkt, eller kanske inte alls, om vi har otur. Är det så att man råkat ut för en viltolycka är det bra om man lämnar sitt telefonnummer vid anmälan. Alla kan inte det, men det är bra för oss och vi är tacksamma om man skulle kunna få kontakt med anmälaren. Alla ställen är inte bra att stanna precis och märka ut platsen. Men försök att bedöm var någonstans du körde på viltet och därefter stanna på säker plats och märk ut, berättar jägarduon och fortsätter: 

– Det är såklart inte lätt om man kommer utsocknes och veta exakt var man är. Alla tror att gps-koordinater är guld och gröna ängar. Men i synnerhet om man är nära järnväg så kan det ge en falsk trygghet, och inte exakt position som många tror. Det sämsta man kan märka ut platsen med är plastpåse, ölburk eller petflaska, det finns ju mängder med sådant utmed vägarna.

– Viltolycksband kan man få gratis hos exempelvis bilbesiktningen och dessa är bra att ha med i bilen. En del har offrat sin varningstriangel, signalväst och en gång hängdes en behå upp i en buske. Man tar var man har, så att säga. Lokförare är väldigt duktiga på att ange var det hände, då det finns kilometerstolpar utmed järnvägen. 

Jack, Åke, Valle, Ingemar och Adidas

Vad är det mest för vilt som råkar ut för olycka i våra trakter?
– Mest rådjur. Vildsvin och älg är ungefär lika många av varje. Sedan har vi några lodjur i länet varje år. Hjort förekommer och varg har hänt någon gång. Statens vilt, såsom fåglar, uttrar händer ibland också, dessa ska lämnas till polisen. Som tur är, är det få personskador vid en viltolycka.

När ni rings ut på eftersök, kan ni berätta hur ni agerar?
– När vi kommer till olycksplatsen så tittar man om man ser något på vägen eller i diket. Oftast är det inget blod på olycksplatsen. Viltet avger doft, ett stresshormon, den doften känner hunden. Vi börjar gå med hunden i diket då det är olämpligt att gå på vägkanten med tanke på säkerheten. Hunden markerar i vilken riktning djuret har gått. Sedan gäller det att följa spåret tills man anser att viltet antingen är oskadat och har försvunnit från platsen, eller att man träffar på djuret. Vi har dock fått ett problem då vi har varg i området. Inte roligt att släppa hunden när man vet att det finns varg, det här bekymret kommer att öka gällande framtida eftersök, menar Ingemar.

Åke Andersson fortsätter:
– Spårar man en älg som kanske brutit ett fram- eller bakben, kan den gå hur långt som helst. En hund som bara spårar, orsakar mer lidande för viltet och då är det viktigt att man kan släppa en ställande hund. Hunden har då lärt sig att när den närma sig den skadade älgen lite försiktigt och sedan börjar hunden skälla. Älgen kan då stå kvar på platsen tills vi kan närma oss och avsluta lidandet. Rådjur kan man inte ”ställa” på det viset. Vid rådjurseftersök så är det bra om den spårande hunden även kan användas som stopphund. En sådan hund springer fram och drar ned djuret till marken. Vi måste vara realistiska och göra lidandet kort. Ett eftersök kan ta lång tid. Vet en gång då vi sökte efter en skadad älg hela natten och då är det fördelaktigt att ha tillgång till två hundar som kan avlösa varandra. Eftersöker man björn eller varg, längre upp i landet, ska alltid två hundar vara med. I länet har vi en hund godkänd som eftersöker rovdjur och det är viktigt att dessa också får möjlighet att träna om ett sådant eftersök ska göras, därför finns det endast ett fåtal sådana hundar.

När är en hund färdig för att vara med på eftersök?
– Man kan väl säga att det handlar om cirka två år. Har man en stopphund, som jag beskrev tidigare, tar det ytterligare ett år ungefär. Det får inte vara så att hunden fegar, utan hunden måste vara bestämd. Det går inte med vilken ras som helst. Det som saknas i organisationen just nu är sådana hundar till rådjur, en stopphund ska vara av ”långbent ras” och lite tyngd i.

Valle fick nys om att Ingemar hade godis i jackfickan...

Ser ni särskilt mycket viltolycka av något slag vid någon speciell tid?
– Just nu är det rådjursbockarna som är ystra inför den stundande brunstperioden. Toppnoteringarna för älg är när kon stöter bort kalvarna under maj månad. Vildsvin är svårt att säga, detta beror bland annat på var de har fodersöket från period till period. Vi har en del dovhjort i området. Kronhjort är lite mer sällsynt och är svåra att söka efter.

Vad är det viktigaste föraren ska tänka på när man kört på ett vilt?
– Markera platsen. Uppge gärna ditt telefonnummer om du kan. Det underlättar mycket för oss. Givetvis skall ni ringa 112 och anmäla viltolyckan. Om man inte anmäler är det inte säkert att försäkringen gäller till fullo och man har gjort sig skyldig till smitning, säger Åke och Ingemar.

När vi sitter på Ingemars altan är Jack, Valle och Adidas med, såklart. Valle ”får nys” på att Ingemar har godis i fickan och det blir en väldig fart.

– Ja, labradorer kan äta hur mycket som helst, eller hur, säger Åke och ser ned på Valle.

Jack är tio år och av rasen jämthund. Det är Åkes mågs hund, men eftersom Åke är ”dagledig” är han också ”daghusse”. ”Vi har en yngre till också, så är det helnattsjakt kan båda behövas”.
Valle är 2,5 år och av rasen labrador. Valle är specialist på rådjur och dovhjort. Valle är en stopp- och spårhund.
Adidas är av rasen Basset och är fem år. Han är tränad för att söka efter rådjur och dovhjort.

Gillar de vad ni gör, undrar vi såklart?
– Om de gillar det, ja. Det kan du lita på. När telefonen ringer på natten eller när vi tar på oss viltolyckskläderna så är de först fram till ytterdörren och inväntar. Den andre hunden, som får vara hemma, blir väldigt avundsjuk om han inte får följa med…, kommenterar Åke.

Vad händer med viltet när ni är färdiga med ert uppdrag?
– Som kontaktperson ska vi veta vem som är jakträttsinnehavare. Viltet är jakträttsinnehavarens. Den personen bestämmer vad vi ska göra med djuret efter att vi gjort en bedömning tjänlig eller inte. Vill man hämta det, så får man. Via lantmäteriets app kan jag se exakt var jag är och därmed fastighetsbeteckning. Vi känner alla häromkring, men den är bra att ha när vi är utanför vårt område. Vintertid lämnas viltet till Store Mosse örnutfodring.

Varför trivs ni med ert uppdrag?
Ingemar: ”Det ger lite mer än att bara jaga. Min hund får göra lite nytta även under icke jakttid”.
Åke: ”Man såg tidigare viltet som låg utmed vägen och led. Nu känner jag att jag kan göra nytta och förkorta djurets lidande. Vår rapportering har gett effekt och det ser vi på Gröndalsleden här intill, då varningsskyltar för vilt nu satts upp. Men det klart, det är skyltar bilister vänjer sig vid också…”

En sådan här remsa kan man hämta hos bland annat bilbesiktningen. "Viktigt att markera ut olycksplatsen", säger eftersöksjägarna

På polisens hemsida finns följande information:
Om du råkat ut för en viltolycka ska du ringa 112 och göra en polisanmälan. Du ska även placeras ut en varningstriangel samt märka ut platsen där olyckan har skett. Markeringen ska vara på den sida av vägen som djuret försvann. Du måste göra en polisanmälan, ställa ut triangel och markera olycksplatsen även om djuret inte är synbart skadat eller ligger avlidit kvar på platsen. 

Skyldigheten gäller älg, rådjur, hjort, vildsvin, björn, varg, järv, lo, utter, örn och mufflonfår. Att inte anmäla en viltolycka med nämnda djur är straffbart. Det klassas som en förseelse mot anmälningsplikten enligt jaktlagstiftningen och kan ge böter. Du behöver även anmäla ifall du kört på en ren, även om renar inte räknas som vilt. 

Vid polisanmälan ska du uppge följande: Dina person- och fordonsuppgifter. Var olycksplatsen är, ort, vägnummer och kännemärken. Om möjligt gps-position. Ett bra sätt att veta var man befinner sig är att läsa av koordinaterna i 112-appen som finns för nedladdning för iPhone och android. Vilken typ av djur som är inblandat, om det finns kvar på platsen eller i vilken riktning det har försvunnit.

Förfölj eller spåra inte skadat djur själv. Polisen kontaktar en jägare med särskild kompetens för att spåra det påkörda djuret. 

När polisen får besked om en viltolycka görs bedömningen och en kontaktperson från Nationella viltolycksrådet kontaktas och rings ut till olycksplatsen. Kontaktpersonen har god lokalkännedom och ser till att eventuellt eftersök påbörjas för att minska djurets lidande. Polisen skickas till olycksplatsen i alla de fall en personskada har inträffat.