25 år i arkitekturens tjänst

– Jag skrev till min syster som svarade att ”jag kommer ihåg det som i går när du körde din bruna Golf över Öresund och tog dig till Sverige”. Jag slutade mitt jobb på fredagen och började på måndagen på Bsv och har jobbat där sedan dess, berättar han.

Det var i april 1999 som Johnny Grauengaard tillsammans med sin sambo och två barn bytte Köpenhamn mot Värnamo.

– Vi bodde i centrala Köpenhamn i en trerummare. Vi bodde en kvarts gångavstånd från Rådhusplatsen, så det var mitt i smeten: fantastiskt bra om man är ung men om man får barn kan det nästan bli besvärligt. Vi hade två pojkar och vi ville gärna ha två barnrum. Vi började titta på huspriserna och fann att de var lika hemska som de är nu. Barnens mamma kommer från Värnamo, så jag kände till området och vi lyckades på internet hitta ett gammalt timmerhus i Rolstorp, ett riktigt renoveringsobjekt. Jag hade gått förbi Bsv många gånger och tänkte alltid ”vad gör de därinne egentligen?”. En dag steg jag in på kontoret, fick samtala med dem och blev erbjuden ett jobb, så vi fick möjligheten att flytta. Jag ville ge mina barn en grönare uppväxt samtidigt som jag tänkte att jag får tagga ner min ambitionsnivå, ”det händer väl inte så mycket här ute på landet”, men det var precis omvänt. Det var väldigt högt i tak på Bsv från första början: hade man en bra idé som var bra för dig som individ och bra för företaget så var det tummen upp, bara kör. Det är det som jag tycker är så fint med företaget, att det är lusten som driver verket.

Att lära sig prata svenska var också en utmaning som Johnny med glädje ställdes inför.

– Jag har alltid varit intresserad av det svenska språket. Dels har jag släkt i Anderstorp, men jag kommer även ihåg att jag på julloven satt och tittade på jullovsmorgon med ”Trazan & Banarne” med mera, så jag har alltid haft ett intresse för att lära mig svenska.

Johnny beskriver arbetet på Bsv som mångfacetterat, där ena dagen inte är den andra lik och varje uppdrag skiljer sig från vartannat. Han minns sitt första skissuppdrag mycket väl.

– Jag skulle göra ett skissförslag på ett fliskraftsvärmeverk i Götene. Där akvarellade man upp illustrationerna. Jag ritade till och med en ko som stod i förgrunden, för det skulle ligga på en åkermark. Det var lite nervöst med svenskan som nytt språk och att bara bli ivägskickad med ett gäng gubbar från värmekraftverket, men det gick bra, även om det var med fjärilar i magen som jag åkte på det här första uppdraget själv. Det var en utmaning, säger Johnny.

Han kommer även ihåg den första industrifastigheten han ritade: Swede-Wheel i Hillerstorp.

– När jag jobbade som arkitekt i Köpenhamn jobbade jag väldigt mycket med skolor och bostäder, speciellt med att renovera upp gamla centrala bostäder i Köpenhamn. På det första mötet med Swede-Wheel kom jag ihåg att jag satt hela mötet och undrade över ”vad är den där traversen de pratar om?” Jag hade ingen susning så jag fick fråga min kollega Tommy när jag kom tillbaka, så man har lärt sig industrins terminologi för man har ritat en hel del industrier under årens lopp.

Ett annat uppdrag som Johnny minns med glädje och som har satt avtryck i hans karriär var uppdraget att få rita Källemos lagerbyggnad på Växjövägen i Värnamo.

– Företaget behövde en ny lageryta. Enda platsen som de kunde bygga på var precis framför huvudentrén. Då ritade vi en bågform på en plan för att illustrera rörelsen in till huvudentrén och ställde frågan till Källemo: Kan ni tänka er att bygga ett lager som har en bågformad vägg som är helt omöjlig att möblera på insidan? ”Det ska vara den”, sa Sven Lundh. Han var en person som förstod möbler och form. Han förstod att den här enkla rörelsen fram mot huvudentrén egentligen förstärker huvudentrén, även om man bygger framför den. Det var väldigt berikande att jobba med dem.

Mellan 1999 och 2008 jobbade Johnny Grauengaard som arkitekt på bsv. Då fick han möjlighet att bli delägare och vd för bolaget.

– Jag och Mikael Rigert som blev delägare vid det tillfället dividerade om vem som skulle bli vd, för det hade aldrig varit någon dröm för mig eller för honom heller. Vi träffades på ett café i Anderstorp och så sade han: ”du får ta det här uppdraget för jag är nog mer bad guy än vad du är”, skrattar Johnny.

Så påbörjades en framgångssaga. Bsv arkitekter och ingenjörer AB beskriver sig själv som det lilla stora företaget. När Johnny Grauengaard började våren 1999 hade Bsv fyra kontor och 23 anställda. I dag har bolaget åtta kontor (Värnamo, Jönköping, Borås, Motala, Kalmar, Växjö, Nässjö och Göteborg) och uppemot 90 anställda.

– Vi jobbar i södra Sverige, från Motala ända ner mot Helsingborg och Markarydstrakten, och vi har en väldigt blandad kundkrets: från stora företag till villakunder, så det är högt och lågt. Vi tar oss an alla kunder med öppen famn och gör det bästa utifrån kundens förutsättningar. Det märker man på kontoret också, att det finns en vilja och det roliga är att projekten blir som hjärtebarn. Jag har en musikerkompis som säger att ”jag är så avundsjuk på dig, för när jag har gjort en låt och den har spelats så finns den inte mer”. En låt blir lätt flyktig men en byggnad består, därför är det så viktigt att det blir bra från första början och min syn på arkitektur är att det ska bli så tidlöst som möjligt. Därför är det kul att titta tillbaka och se hur mycket man har lärt sig under åren om industrier och logistiktänk men inte minst om alla kunder.

Och lagom till 25-årsjubileet har Johnny lämnat över vd-rollen i företaget till kollegan Tom Ericsson.

– Numera har jag titeln senior arkitekt, men ingår fortfarande i ledningsgruppen och styrelsen. Jag tycker att man ska ha en föryngring i bolag, det blir lätt att man kommer in i samma tänk och då är det skönt att få in lite ny energi. Så jag är tillbaka där jag började, i rollen som arkitekt, fast med betydligt mer erfarenhet och får förhoppningsvis en möjlighet att stötta och vara ett bollplank åt kollegor med olika projekt, det är sånt jag gillar att göra. Just nu håller jag på med uppdraget att rita på det som ska bli Habo kommuns nya kulturhus och musikskola, för mig som älskar musik så är det ett jättekul uppdrag, säger han.

Hur ser utvecklingen ut arkitekturmässigt om du tittar tillbaka på de här 25 åren?

– En stor sak är energioptimeringen, att vi ska hushålla med vår energi. För tio-tolv år sedan fick vi kämpa för att få med solceller i våra projekt, i dag är det nästan med i varje industriprojekt. Hela den vändningen med att få igenom hållbar arkitektur så att vi får ner koldioxidutsläppen och byggnadernas driftskostnader är i ropen nu. Det har hänt väldigt mycket på tio år, därtill nya byggtekniker som har tillkommit. Även AI och 3D-printing kommer att påverka vår bransch, men jag är nyfiken och tycker det är spännande och ser fram emot att se hur det förändrar byggbranschen. Om jag tittar yrkesmässigt så har det hänt jättemycket. Från att ha akvarellat den här kon framför kraftvärmeverket i Götene till att använda sig av mer och mer av datorn, genom såväl 3D-modellering som 3D-projektering och nu artificiell intelligens som jag ser som ett effektivt redskap som ska skapa utrymme för att vi kan lägga mera tid på det kreativa och formgivningen i våra projekt.