Tecken på bristande omdöme hos de folkvalda?

Här om dagen sprang jag på en av de socialdemokratiska riksdagsledamöterna från Jönköpings län på tåget söderut från Stockholm och frågade hen om vad ledamoten anser om DCA-avtalet? Hur hen kommer att rösta den 18 juni med tanke på den omfattande kritiken mot avtalet på gräsrotsnivå i de egna partiet men också med tanke på kritiken mot avtalet från samhället övrigt? Hur hen såg på riskerna med att Sverige i sådan omfattning underkastar sig en stormakt och dess militära intressen? Liksom det kloka i att ge upp vår territoriella suveränitet till en militär supermakt?

Ledamoten sa sig inte vara så insatt i ärendet men att hen litade helt på de socialdemokratiska ledamöterna i utrikes- och försvarsutskottet och partiledningen och att hen därför tänker rösta efter partilinjen. 

Trots massiv kritik av avtalet från svenska freds och Vänsterpartiet och trots att flera erfarna diplomater är ytterst tveksamma och motståndare till avtalet i dess nuvarande form kommer avtalet med största sannolikhet röstas genom av Tidöpartierna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna.

De är skrämmande att våra folkvalda som ska fatta detta för Sveriges framtid så viktiga beslut inte gör sig besväret att läsa på och verkar inte heller veta hur avtalet ska tolkas. Att man gör Sverige till ett primärt mål i en framtida militär konflikt mellan stormakter. Att man inte kräver ett skriftligt förbehåll mot kärnvapen på svensk territorium eller att man inte ens anser det vara viktigt nog att informerar allmänheten.

Man kan med fog fråga sig vems intressen Sveriges riksdag prioriterar och om detta inte är tecken på bristande omdöme hos de folkvalda? Är inte detta om något ett bevis på att den politiska nomenklaturan fjärmat sig från verkligheten och anser sig vara en exklusiv elit utvalda för att utöva makt och styra över oss andra som inte begriper vårt eget bästa? 

Kari Parman
Gnosjö