Thomas Lundqvist

Ytterligare en av min årgång 52 har lämnat jordelivet. Thomas Lundqvist blev en kär kompis redan på Finnvedsskolan i Värnamo där vi kämpade tillsammans på den ekonomiska linjen åren kring 1970.

Thomas hade liksom jag och en rad andra – framför allt killar – ett närmast gigantiskt idrottsintresse. Thomas var en duktig fotbollsspelare och det var mycket fotboll på idrottslektionerna och även i lagen. 

Thomas hjärta klappade under hela livet för IFK Värnamo där man kan säga att han var parkamrat med Kaj larsson.

Det var alltid roligt att prata fotbollsminnen och skolminnen med Thomas. Vi möttes på IFK-matcher under många, många år. Han var duktig som spelare i motsats till mig själv men vi var nog lika intresserade båda.

Det var framför allt på ledarplanet som Thomas fick uppskattning. Han var under en följd av år en av förgrundsfigurerna inom IFK Värnamo med uppdrag i styrelsen och inte minst låg han bakom många av de viktiga värvningar som blev nödvändiga för att IFK skulle bli ett riktigt storlag.

Det är ledare som Thomas Lundqvist som idrotten behöver men lika mycket alla de som kämpar på gräsrotsnivå. 

Idrott är underbart, det är en dimension som nog den som är utan idrottsintresse har svårt att förstå.

Thomas kämpade  mot sjukdomen men till slut gick det inte längre. Den 1 juni lämnade han sin Anette, barn, barnbarn och många, många andra.

Den 29 juni vigdes han till den sista vilan. Jag hade ingen möjlighet att närvara på grund av en semesterresa men med dessa ord vill jag tacka för att du var en så fin kompis i alla år och tankarna går givetvis till familjen.