Thomas Bengtsson till minne

Det är den 1 december 1972 och SIS har besegrat Örebro med 5–2. Målskyttar med stående från vänster Håkan Svensson, Rune Jansson och Ulf Sibner samt längst fram Thomas Bengtsson och Lars Stråth.

En av Skillingaryds IS främsta idrottare alla tider har gått ur tiden. ”Thomas ”Jompa” Bengtsson avled den 17 januari 2026. Han var född den 3 oktober 1948.

Jompa kom tidigt med i ungdomsverksamheten i både fotboll och ishockey och att det blev ett smeknamn var helt givet på 1950-talet. Var och vannan kille hade smeknamn på den tiden. För tjejer var det mer sällan.

Jag lärde känna Jompa framför allt inom fotbollen och ishockeyn, säkert i mitten av 1960-talet. Han var en snäll och omtänksam människa som hade nära till skrattet och som var en filur ibland. Han kunde skoja och när man väl lärde känna honom förstod man alla skämten.

Jag fick aldrig förmånen att spela ishockey tillsammans med honom då mina talanger på rinken saknades. Däremot blev det lite fotboll men enbart på träningar.

Det var framför allt i A-laget ishockey som det blev kontakter. Han var spelare och jag en av ledarna kring A-laget.

Han och bäste kompisen Johny Ryman hade likartade spelstilar.
Jag minns mest Thomas som framspelaren i rinken men när jag bläddrar i statistikpärmen så framgår det att han också var en duktig målskytt.

Från säsongen 1971–72 med bakre raden från vänster Per-Olof Karlsson, Håkan Svensson och Göran Rosén samt längst fram Thomas Bengtsson och Gill Ekström.

Säsongen 1964–65 debuterade han i A-laghet och det var första säsongen för SIS i dåvarande division 2, landets näst högsta division. Det blev sju matcher för hans del och sista säsongen blev 1976–77. Totalt spelade han 405 A-lagsmatcher och svarade för 148 mål.

I fotboll finns inte någon samlad statistik men även där var han framgångsrik.

I rinken var han en mästare att ta sig fram längs sargen. Det var närmast omöjligt för motståndarna att få stopp på honom. Han var även tuff på isen och trots att han inte var en bjässe så var han duktig i närkampsspelet. Det blev också en hel tid i utvisningsbåset men det fanns de som hade mer tid än honom där.

Han var också en duktig tennisspelare. Han hade en bollkänsla som få och hade nog kunnat bli mycket bra i alla idrotter där bollkänsla är en viktig beståndsdel.

Jag minns att jag en gång fick spela med honom då den han skulle spela med var försenad. Gissa vem som fick hämta bollar på min del av banan varefter var och varann boll. Han klagade på att jag var otränad: Du måste springa fortare att hämta bollarna, sa han, och det var hela tiden med glimten i ögat.

Det var inte bara hans uppträdande på isen som det är lätt att minnas. På bortamatcherna i ishockey åkte vi nästan alltid buss och det var alltid ett eller ett par pokerspel igång. Jompa var given och utan att minnas det exakt så var han nog oftast framgångsrik även i det spelet.

Inom idrotten var han SIS trogen och bodde nästan hela sitt liv i Skillingaryd förutom några år i Göteborg.

Jag minns ju att han jobbade på Bröderna Bergkvist i många år och senare på Stacke Hydraulik.

Kontakterna blev inte så många på senare år men jag brukade ofta möta hans fru på samhället som jag brukade kalla ”Fru Jompa”, hälsa till Jompa.

Han drabbades av sjukdom för några år sedan men jag fick i alla säga hej och dela några ord med honom på julafton när vi satt på borden intill varandra i restaurangen på Mejeriet.

Från hela SIS går tankarna till Ing-Marie, barnen och övrig släkt.

Per Bunnstad, Skillingaryds IS huvudstyrelse