Roland Comstedt

Det känns konstigt. Min bästa vän Roland Comstedt finns inte bland oss mer. Det är tomt. Saknaden är märkbar. Han fick somna in i sitt hem på Väret i Halmstad.

Roland växte upp i Skillingaryd och vår vänskap är i det närmaste 75-årig. Den började i ”lillklassen” i kyrkans söndagsskola och sen har den levt vidare genom åren. Vi var lekkamrater och har under livet upplevt mycket tillsammans. Våra föräldrar var med i samma bekantskapskrets och jag minns alla kalasen från femtiotalet. Vi gjorde en hel del hyss tillsammans, vi pallade frukt, lekte tjuv och polis och inte minst förenade sportintresset oss. Vi spelade SM-final – Skillingarydsmästerskap – i tennis för juniorer.

Vidare spolade vi egen isbana tillsammans med kompisar och hade en egen fotbollsplan på den tomt där Storckens låg. Där var Roland administratören och skrev laguppställningar och spelprogram som spikades upp väggen till en magasinsbyggnad.

Det var högtidsstunder när man fick vara med och köra med hans elektriska Märklintåg på vinden i det Comstedtska huset. Och vidare minns jag alla våra stunder kring ishockeyspelet. Där körde vi egna ligor och lotsades vara olika lag.

Sedan kom moppeåldern med Roland på sin röda Puch Dakota – den gick snabbt. Via realexamen och sedermera teknisk examen i Katrineholm  blev det jobb som vägingenjör. Efter en kort period blev det Värnamo kommun där han tjänstgjorde fram till pensionen.

Skånetösen Gudrun kom in i hans liv och bostadsorten blev Bor där familjen med de bägge sönerna Johan och Thomas framhärdade sina dagar och var den fast punkten mer än fyrtio år. De avslutande åren i sitt liv framlevde han i Halmstad där sommarbostaden blev ett året-runt-boende.

Vi har många gemensamma Halmstadsminnen med promenader, restaurangbesök och besök i varandras hem. Det blev många roliga år tillsammans. 

Alla våra resor tillsamman är värt ett kapitel för sig. Allt från julfirande på Gran Canaria, Londonbesök, solresor till Teneriffa, grekiska Kreta till Polen och Tyskland. Inte minst ska också framhållas de roliga resorna under ungkarlstiden till Båstad. Då var det hålligång av högsta potential…

Roland var humoristisk och rolig att umgås med. Det blev aldrig några tråkiga stunder. Vi pratade och diskuterade allsköns ämnen även om kanske just idrotten tog den mesta delen. Det spekulerades och det ventilerades och många ämnen vände vi ut och in på.

Vi hade så mycket att prata om och mycket hade vi kvar att prata om. Men vi hann liksom inte prata färdigt. Jag ville ha pratat mer med dig, Roland.

Jag kom ihåg mitt sista besök hos Roland. Efter att vi suttit och pratat kring fikabordet kände du dig trött. Du gick in och lade lade dig på sängen, du ropade att jag skulle komma och där låg vi tillsammans i var sin säng och diskussionen gick vidare.

Sedan gick det fort. Du visste att tiden skulle rinna ut. Men ändå kom beskedet att du somnat in något överrumplande. Man ville inte tro det trots att jag visste att det var sant. Men alla minnen kan ingen ta ifrån mig. Det är fina små karameller att suga på i framtiden.

Tack Roland för många innehållsrika år tillsammans.

Vännen och kompisen i vått och torrt.

Erik Sjöberg