P-O Persson

Första gången jag träffade trävaruhandlaren ”P-O i Fåglabäck” Persson var nog tidigt 60-tal. Han kom ofta in på Hultaströms Kraftverk där min mamma jobbade och där jag hjälpte till med lite av varje flera dagar i veckan. Redan då minns jag att han var oerhört social och kunde föra sig med allt och alla.

P-O Persson var en av många eldsjälar i Skillingaryds Frisksportklubb och en person som också hade vår tidning nära sitt hjärta. Förr ringde han och berättade när Kent Claesson sprang i Finnkampen eller i andra stortävlingar. På senare år var det om skidåkaren Leo Johansson. Givetvis berättade han också med glädje om hur hans egna barn var framgångsrika i löpning eller orientering.

Han kommenterade gärna det positiva i att jag som kansliansvarig i Skillingaryds IS upplät lite praktik en gång i tiden åt en av hans sonhustrur. Minns också att han var med sonen ”Bamse” när denne skulle gå med i ishockeyskolan tidigt 70-tal. Jag skrev in honom och P-O var nog stolt. Hockeyintresset var dock inte tillräckligt stort för Bamse som kom att ägna sig mer åt andra idrotter.

P-O:s hjärta klappade för alla inom SFK men han hade även ett brett idrottsintresse. Vi talade ofta om olika idrotter, som landskamper han varit på.

Han kom ofta med tips om olika händelser nu och förr och det var mer än en gång vi kikade i hans klippböcker med ibland reportage som följd. Visst tänkte jag en och annan gång, ringer den där P-O nu igen! Tanken försvann dock lika snabbt som den kom för det var alltid roligt att prata med honom.

Du är saknad av många och tankarna går givetvis till familjen.

Per Bunnstad