Erik minns Linus Persson

Det känns tomt. Det känns sorgligt. Linus Persson finns inte med oss mer. Han blev bara 58 år och hade mycket kvar att ge.
Han var av mina bästa vänner genom åren. Vi har alltid haft kontakt med varandra. Vi hade mycket att prata om och hade inte hunnit prata färdigt.

Linus var en verklig lokal samhällsprofil. Han älskade sitt Skillingaryd, vilket inte någon torde ha kunnat undvika att märka. Han var också en levnadskonstnär på sitt sätt. Han gick sina egna vägar. Han levde ett brokigt liv där det gick både upp och ner. Men framför allt han hade ett innehållsrikt liv.

Jag lärde känna Linus när han kommit in i skolåldern. En blond ljuslockig och söt liten kille som redan skaffat sig ett driv i det han företog sig. Han satsade hundra på att ha Skillingaryds största påskbrasa nere på öster i Sturegatans förlängning. Han hade en talang vad det gällde att sälja jultidningar och att sälja fröer. Ett riktigt födgeni.

Trots att Linus hade det lätt för sig blev inte skolan hans grej. Det blev en dag på gymnasiet i Värnamo.
”Inget för mig, det räcker med Skillingaryds universitet i nio år” brukade han säga.

Han var tidigt en ofta sedd besökare på Värnamo Nyheters lokalredaktion i Skilllingaryd. Han visade nyfikenhet och hade också information och tips att komma med. Redan innan körkort var taget började han så smått hjälpa till. Och journalistiken skulle visa sig bli en stor del av hans liv.

Han har jobbat på både VN:s och JP:s lokalredaktioner och även på Smålands Folkblad. Han fick sommarvikariat på VN:s lokalredaktioner i både Rydaholm och Gnosjö. Det i sin tur ledde vidare till en sportjournalisttjänst på Smålänningen i Ljungby och vidare till Idrottsbladet i Södertälje. Sedan blev det Finnveden – först som anställd och sedan som delägare. Han var orädd i sin journalistroll samtidigt som han var ödmjuk i sitt skrivande när så krävdes.

Hans förmåga att ta sig fram var imponerande. Han var beredd att i praktiken jobba med var som helst. Han hjälpte till i köket och med servering i Skillingehus, han skötte om restaurang Oscar när ägaren var på semester. Han var alltid beredd på att hoppa in och göra en insats. Han har jobbat på industrier och sågverk och har inte varit främmande för någon arbetsuppgift.

En höjdare han var stolt över inträffade 1986. Ingvar Karlsson var nytillträdd statsminister – efter att Olof Palme mördats – och Ingvars första officiella uppdrag ute i landet var att komma på besökt till en partisamling i just Skillingaryd. Middag intogs i Skillingehus och Linus fick servera statsministern.

Han hade ett stort idrottsintresse och följde SIS ishockey på nära håll på den tiden det begav sig. Men det var inom fotbollen han engagerade sig med flera år i fotbollsektionen med diverse uppgifter. Han hoppade in som lagledare och sprudlade av idéer att genomföra.

Minns när han ordnade kobingo i samband med marknaden i Skillingaryd. Han rutade in ett område med krita. Tror det var 36 numrerade kvadrater. Sedan gällde att satsa pengar på i vilken ruta en ko skulle släppa en mocka. Typiskt Linusinitiativ – tror ingen annan kunde kommit på denna idé. Och några kronor blev det i vinst…

På senare år visade han ett stort intresse för kyrklig verksamhet. Han var en sann ekumenisk person och besökte flitigt både kyrkor och frikyrkor i bygden. Vill nog påstå att han under senare år var den meste gudstjänstbesökaren i Skillingaryd. Han var också en flitig medarbetare i samband med kyrkliga aktiviteter. Han hjälpte till med soppluncher, han ordnade med intressanta besökare till eftermiddagsträffar i församlingshemmet.

Politik gillade han. Han gav ofta sig in i samhällsdebatten. Han hade skarpa åsikter och också många förslag med medborgarmotioner hur han ville det skulle fungera. Och faktum är han kom in i det beslutandes skara under en mandatperiod. Han blev inröstad på ett sd-mandat trots att han inte kandiderade. Men det var andra krafter som förde fram hans namn. Och han antog utmaningen som politisk vilde.

När han varit på sitt första kommunfullmäktige ringde han till mig och rapporterade. Det var under åren jag bodde i Halmstad och han var den som försåg mig mest vad som hände i gamla Skillingaryd. Så här berättade han:

– Ja, nu har jag angett den kommunala tonen inför den här perioden. Jag låg bakom det första beslutet som togs. Det var jag som föreslog vilka som skulle justera protokollet.
Tablå. Typiskt Linus…

En sak vi också kommer att minnas efter Linus är alla de minnesord han skrivit på nättidningen Skilllingaryd.nu. En mycket uppskattad läsning…
Nu är vi andra som får skriva minnesord till Linus. Han pratade mycket om detta och undrade vem som skulle skriva minnesord efter honom.

Vid några tillfällen ringde han och diskuterade inför ett minnesord.
– Det är bättre du skriver denna gång, kunde han säga.

Han engagerade sig mycket i när just människor hade gått bort. Var det SIS-are såg han till att flaggan på Movalla hissades till halv stång, han såg till skaffa fanvakter till jordfästningsakter. Det fanns mycket empati i hans framtoning.

Han engagemang med att ordna alternativa julfirande för ensamstående är värd en lång applåd liksom att han såg till att bevara traditionen med julgransutdansning på torget. Inget såg han som omöjligt. I stället såg han allt som möjligt.

Hans kreativitet utmynnade också i att han tog busskort och startade Buss-Linus Resor. Och det namnet lever kvar i dag hos nuvarande ägaren till verksamheten.

Till slut Årets Skillingarydsbo. Det utsågs han till under sitt sista levnadsår. Och det blev något av kronan på verket alla kategorier i hans liv. Han var otroligt stolt. Jag var med och nominerade honom och gav en motivering till att just han skulle bli Årets Skillingarydsbo.

Skillingaryd som samhälle har blivit fattigare. Vi har ingen Linus Persson längre. Vi får inte se honom i gatuvimlet kommande utan strumpor i sina svarta träskor, vi får inte se honom sitta långt fram till höger på sin plats i kyrkbänken. Han kommer inte att välkomna oss till några församlingseftermiddagar i fortsättningen. Det blir tomt…

Du kommer att saknas Linus. Hoppas nu att du fått frid i din himmel. Tack för många års vänskap. Vi hade haft mycket kvar att diskutera och prata om. Nu är det minnena efter dig som jag får vårda…