Bernt-Ola Hugosson
Minnesord
Blandade bilder med Ola Hugosson och andra
[1/18]
[2/18]
[3/18]
[4/18]
[5/18]
[6/18]
[7/18]
[8/18]
[9/18]
[10/18]
[11/18]
[12/18]
[13/18]
[14/18]
[15/18]
[16/18]
[17/18]
[18/18]
En stor man har gått ur tiden, Bernt-Ola Hugosson eller som vi oftast sa, Ola.
Få människor har gjort så mycket på en rad kulturområden som Ola. Följande kan man dra sig till minnes och det är säkert mer.
• Miliseum. Drivande i samband med tillkomsten och frivillig medhjälpare under en följd av år. Han föreläste även gärna hos SkillingarydsMilitärhistoriska Förening.
• Hembygdsrådet. Här drev han en rad frågor som att sätta upp skyltar här och var i och kring Skillingaryd. På dessa får man veta mycket om byggnader, gator och annat.
• Museet i Kvarnaberg. Ola var den som tog tag i denna och guidade och såg till att det verkligen hände något.
• Bissefällsutställningen. Ola var minst sagt aktiv i arbetsgruppen och när den väl stod klar guidade han ofta.
• Vandringsleden Fågelfors – Götaström. Här var han drivande
• Åkers Hembygdsförening. Eftersom Ola var uppvuxen i denna socken tog han vid återkomsten till bygden tag i arbetet i föreningen.
• Östbo Historiska Sällskap. Här visade Ola verkligen prov på nytänkande: Han filmade sammankomster, ledde själv samlingar, dokumenterade med hjälp av dator, skannade text och bilder. Han uppmuntrade även andra att bli insatta i arbetet. När föreningen stod utan kassör tog han hand om denna syssla vid sidan om styrelsen.
• Tofteryds Hembygdsförening. Här tog han tillsammans med andra tag i hantverksmuseet där det blev en rad förbättringar och en uppskattad återinvigning.
Ola var alltid glad – såg honom aldrig arg eller ledsen. Han såg framåt och var modern i sitt tankesätt och i sina gärningar. Internet, filmning, datorer och andra moderna påfund tog han till sig på ett förnämligt sätt. Han var också en förträfflig föreläsare – ingen lär ha slumrat till när han berättade i nämnda föreningar men även i andra sammanhang. Roligt var också att han utsågs till Årets Skillingarydsbo 2015.
Roligt att se var att Ola och makan Linnéa jobbade hand i hand med de flesta aktiviteterna. Båda brann med stort intresse för hembygden.
Åldern med sjukdom stoppade till slut hans medverkan. För några månader sedan sa han lite förtroligt sammanfattat så här: Jag är inte alls rädd för att dö. Jag har haft ett fantastik fint liv, en underbar familj och kunnat jobba med sådant jag tyckt vara roligt.
Tankarna dessa dagar går särskilt till Linnéa och barnen Ingemar, Roland och Gunnar med familjer
Per Bunnstad