Sören Svanström till minne

Sören Svanström ”Sören i Torp” har lämnat oss. Han har varit Torpalagets jaktledare och varit pådrivare både gällande jakt och även på senare år viltvård. Att Sören inte skulle dyka upp på en älgjakt eller en arbetsdag, utan en massa nya upptåg och idéer var för oss helt otänkbart. Sören hade alltid 100 % engagemang och inlevelse i det han för stunden gjorde. När Sören kallade gick vi man ur huse och det som skulle göras skedde alltid direkt. Hans totala oförståelse för att inte alla hittar överallt, och inte är födda med en inbyggd kompass, har skapat många fantastiska minnen för alla oss som fått uppleva det.

För mig har Sören alltid varit en del i mitt liv. Redan när jag var i 10-årsåldern kom han och hämtade mig för nya jaktliga äventyr alternativt att det var något som skulle göras och han ville ha sällskap.

Från början var han en idol för mig, stark som en björn, alltid redo för nya äventyr i jaktsammanhang eller att plocka sten på en åkerlapp eller i höskörden.

När man nu tänker efter så tror jag att man antagligen mest var i vägen dom första åren men med tiden så hade vi växt samman och delade fler timmar i skog och mark än jag troligtvis kommer att få göra med någon annan. Och visst hade det knäppt lite i jaktradion och det kom ett halvt skrovligt meddelande om att han behövde hjälp med att släpa ut något villebråd eller att vi skulle ta en kopp kaffe på en stubbe och dessa möten ringades in med historier från förr och nu.

Jag tror aldrig att jag haft långtråkigt en enda minut och samtalsämnen fanns alltid. Vad de oftast handlat om vet ni likaväl som jag.

Nu kommer det inte att krökas några fler järnspett, funderas i dagar över om det var en ko eller kviga som passerade vid Simmens, en pipa som knackas ur på växelspaken eller ett hoande i ytterdörren halv sex på morgonen. Allt det där som man inte tänker på när det sker men som man saknar så när det försvinner.

Ett av Sörens alla uttryck var ”den ene då och den andre då” och nu var det Sörens tid som var slut.

Sören är en människa som vi kommer att sakna men också att minnas.

Torpalaget genom Kristofer Flood