Saras årskrönika

Mitt år… hur har det egentligen sett ut? Ja, som för många andra har det blivit speciellt, ett år att minnas. Till vardags har nyhetsrapporteringen från mitten av mars enbart innehållit tråkigheter med pandemin som ”var något långt bort” från början, till att krypa oss närmare och närmare.

I slutet av februari packade jag och min man resväskan för att åka till ett varmare land. Resan, tillsammans med goda vänner, var väldigt efterlängtad. Några dagar innan kom regeringens uppmaning att man borde tänka om och stanna hemma. Men det där viruset, skulle det verkligen påverka vår resa? Nej, sa vi, även om vi kollade av med resebolaget strax innan avfärd, att allt var okej, vi åker!

Många tomma stolar på planet ner, nyhetsrapportering om spridningens ökning överallt. Jag kan nog säga att förändringen kom oerhört snabbt och det var vi nog inte ensamma om att tycka. Men jag säger det jag sagt tidigare: tur att vi åkte som vi gjorde. En underbar vecka där vi egentligen inte gjorde mer än kopplade av, fick ta del av sol, värme, poolhäng, dukat bord och många härliga skratt med de bästa vännerna. En härlig vecka att minnas tillbaka till. Planet hem hade ännu färre passagerare och vem skulle tro att det här var sista resan på ett bra tag?

I över ett års tid har ”min” förening, Skillingaryds Motorklubb, planerat för att arrangera deltävling i rally-SM. Ett stort åtagande som kräver oerhört mycket planering. När vi såg vart världen tog vägen, insåg vi snart att vi måste också ta vårt ansvar. Kontakt togs med förbundets rallyutskott som lovade att vi fick flytta fram arrangemanget till 2021 i stället. Frågorna var många från alla våra underbara vägägare och samhällsföreningar, men vi tog ett tidigt beslut: vi flyttar fram. Det var som att sticka hål i en ballong: all entusiasm försvann med vinden och en enorm tomhet kom över oss eldsjälar i motorklubben. Så mycket arbete som gjorts och psssss så försvann den ut…. Vi fick aldrig visa upp vår fina 50-åriga klubb för landets elitåkare. I alla fall inte det här året…

Sedan många år tillbaka har jag drömt om en egen amerikansk bil. Jag har trånat och kikat på annonser, bilder, gått med i olika grupper på sociala medier för att hålla mig uppdaterad… I slutet av april fick jag till min förvåning se att min drömbil fanns i Svenarum. Hur kunde detta hända? Så nära mig!  Varje dag gick jag in på hemsidan och kikade. Jodå, den fanns kvar. Attans, den fanns kvar veckan efter också. Nä, nu måste jag ta tag i saken.

Ringde och hörde mig för lite och bestämde träff en torsdag i maj. Och det är som med allt annat. Har man väl satt sig i, lyssnat på motorn, fått åka en sväng mot Vaggeryd och tillbaka… Vad gör man? Jo, köper såklart. Löser finansieringen. Dagen efter återvänder jag och mannen till Svenarum och fick med oss Pontiacen hem. Att lösa garageplats blev nästa projekt för det visade sig att Pontiacen inte gick in genom dörrarna på vår loge. Men problem är till för att lösas och det gjorde det med min snälla mans hjälp. Många mil har det blivit under sommaren regnfria dagar, närmare bestämt 800 mil. Finns det något bättre än att sitta gött och lyssna på V8-mullret. Nä, jag tror inte det. Nu längtar vi efter våren och nya bilturer.

Världens bästa pappa firade 70 år och han själv önskade festligheter med vänner, bekanta, musik och sång. Men… som med allt annat blev det annorlunda även här. Svärmor och svärfar fick planera för en heldag på Visingsö och Gränna med omnejd med suverän guidning. Det blev en minnesvärd och en väldigt mysig dag tillsammans med de närmaste.

I juni ringde en rallykollega till mig som jag arbetat nära med de senaste 25 åren. Han undrade om jag ville vara med och jobba med rally-SM i tre år. Betänketiden, när jag stod i kassakön till varubutiken, var inte så lång. Klart jag hänger på. Sagt och gjort. Ett aktiebolag bildades och från och med imorgon och tre år framåt ser vi rallykompisar till att rally-SM blir mer folkligt, festligt och spännande än tidigare. Under sommaren och hösten har ett stort arbete lagts ner på att göra ett mästerskap till tre, skriva regler, planera med arrangörerna och sen det här med pandemin… Oavsett hur mycket vi vill arrangera får vi även här ta vårt ansvar. Även om några deltävlingar kan gå under publikfria former under 2021 kommer vi att se till att göra de bästa SM-säsongerna med utslagsgivande tävlingar på grus och asfalt för landets elitrallyåkare.

Midsommarhelgen är det kalas på logen i Gisslaköp, det är sedan gammalt och för femte gången bjöds alla goa vänner in till en heldag i Gisslaköp. Åkern fylls med husbilar och husvagnar. Knytkalas, lekar, midsommarstången kläs, jordgubbarna ska ätas upp innan grillen startas. Vi hade i år ett fantastiskt midsommarväder och den bästa festen med de bästa vännerna. Avstånd hölls, handspriten fanns framme och alla lekar gjordes utomhus. Tack för att ni gjorde festen till den bästa… även att jag missade att fixa traditionsenliga tipspromenaden.

Eftersom min man har egen firma och är ute och reparerar maskiner ”under vanliga år” har det under detta året varit lite sämre på den fronten. Men inget ont som för något gott med sig och ”min arbetslista” till honom har gjorts lång… Allt sly och uppväxta granar är borta från våra betesmarker, rejält med ved fyllde en del av vedboa, lillstugan har blivit renoverad utvändigt och målad, smedjan har fått ny dörr, nya fönster och ny färg. Och även utedasset har fått sig en uppfräschning även om det, förhoppningsvis, inte kommer att behöva användas.

Under en varm augustilördag fick vi närvara när Erik fick sin Caroline i Sofiakyrkan i Jönköping. Varmaste dagen på året blev också det finaste minnet. Länge leve kärleken!

Om det är så att jag sätter mig framför en film, så utan att somna gäller äventyrsfilmer gärna med naturkatastrofer. Den här pandemin känns nästan som en film. Hur kunde detta hända och varför är det ingen som kan skriva ”The End” och sen återgå som vanligt?

De senaste dagarna har det riksmedia meddelat att ministrar fastnat på bild i köpcentrum, generaldirektören Eliasson for till varmare land innan jul. Gäller inte restriktionerna för alla undrar jag i mitt stilla sinne…

Håll ut och håll avstånd så ska vi klara av det här och med stor förhoppning ser jag fram emot ett fartfyllt 2021 tillsammans med er.