Natur

Marsvinter utmed LONA-leden

Natur Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har vandrat utmed LONA-leden.

Marsvinter utmed LONA-leden, en natur- och kulturkrönika i 23 bilder från Natur- och kulturled Skillingaryd, i en vinter som är alldeles för sent ute.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, tio dagar in i vårmånaden mars anno 2018.

Vi början vandringen utmed LONA-leden, Natur- och kulturled Skillingaryd, vid ett Fältförråd i Östra lägret efter en vecka med häftiga snöfall, vilket mina bilder kommer att bekräfta.

Snödjup på vissa ställen utmed leden på cirka 30 centimeter är tyvärr inte ovanligt men dagen bjuder på 3-4 plusgrader även om kylan trots detta känns påtaglig och vass.

Trots det kyliga vädret är det dagsmeja och det droppar på stuprören och talgoxarna sjunger i bakgrunden.

Dagsmeja, egentligen Dagens kraft, förekommer när solstrålning smälter snö eller is, företrädesvis under senvintern och våren, även om lufttemperaturen ligger under fryspunkten.

Effekten förstärks vid solbelysta sidor av trädstammar, byggnader och branta sluttningar men den upphör snabbt vid sjunkande solhöjd, även vid lufttemperaturer över noll grader, om himlen är klar eller nästan klar, och när snön fryser till igen bildas skare.

Den lilla upptrampade stigen i snön utmed Lagan tyder på att några, trots väder och snö, har trotsat vårvintern och tagit sig en promenad.

Det är påfallande tyst i naturen bortsett från det störande och allestädes närvarande ljudet från motorvägen bara cirka 75 meter bort.

Det känns mer som inför julen men ljuset avslöjar jordens läge i förhållande till solen, vi är på väg mot ljusare tider.

Det är mycket snö på stående träd och buskar såväl som på liggande stammar denna marsdag.

Trots att jag väntar på vår och värme kan jag inte låta bli att förundras över det vackra som bildas av den fallna snön.

Den gamla stubben utmed ån har haft besök av varvsflugor i familjen ”Lymexylidae”, och dessa skalbaggar, namnet till trots, har världsvid utbredning och omfattar cirka 70 arter, varav två finns i Sverige, nämligen arterna bredhalsad varvsfluga, ”Hylecoetus dermestoides”, och skeppsvarvsfluga, ”Lymexylon navale”.

De är mellan 5–15 millimeter långa med smal, cylindrisk kropp och bakåt avsmalnande täckvingar som inte når bakkroppsspetsen.

Larverna gnager långa gångar i veden på döda eller försvagade träd eller liggande stammar, och vissa kan vara tekniska skadegörare.

Hos en del, till exempel, bredhalsad varvsfluga, lever larven av svampmycel på gångarnas väggar och dessa svampsporer överförs av honan till äggen vid äggläggningen.

Den gamla granlågan strax söder om Abbotens bro är knappt synlig under snön.

Den översta delen av den gamla granlågan alldeles söder om Abbotens bro bildar ett vackert konstverk av snö, död ved och förvridna grenar.

Vattnet i den gamla åfåran står nästan alldeles stilla, de nya luckorna några hundra meter uppströms är stängda.

Abbotens bro har fått ta emot mycket snö den senaste veckan och snösmältningen går ännu mycket långsamt.

Uppströms Abboten bro är det tyst och stilla, i vattnet såväl som i naturen i övrigt, inga fåglar hörs ännu här sjunga sina vårsånger, men vänta bara.

Den låga vattennivån i den gamla åfåran har återigen gjort den lilla reveln med lungmossa, ”Marchantia polymorpha”, synlig.

Lungmossa är en art i familjen bållevermossor där bålen är cirka 10 centimeter lång och 1–2 centimeter bred samt grön med ett mörkare band på mitten.

Arten växer på kulturpåverkad mark i hela Sverige och den har använts inom folkmedicinen och till nödbröd.

Att den senaste veckan bjudit på flera tillfällen med ett kraftfullt snöfall går verkligen inte att ta fel på.

Vid Fågelforsdammens kraftstation går för tillfället endast en av de tre generatorerna och detta faktum tillsammans med låga temperaturer har frambringat dessa vackra isskulpturer.

Den mittersta av de tre isskulpturerna vid Fågelforsdammens kraftstation påminner med lite fantasi om en stortandad varelse från en annan tid eller kanske bara den övre delen av skallen på en krokodil.

Krokodiler i familjen ”Crocodylidae”, är kräldjur som omfattar 14 arter och förekommer i Florida, Centralamerika, Västindien, norra Sydamerika, Afrika, tropiska och subtropiska delar av Asien, på Nya Guinea och i norra Australien.

De kan bli mellan 1,5 och 10 meter långa och påträffas i eller i närheten av sötvatten men ett fåtal arter, bland annat deltakrokodil, förekommer i brackvatten och till och med i havet.

Familjen skiljer sig från övriga krokodilartade kräldjur genom att fjärde tanden framifrån i underkäken är synlig när munnen är stängd.

Krokodiler ses ofta solande med öppet gap och på så sätt når solljuset munnens ytliga blodkärl, och djurens uppvärmning blir effektivare.

Krokodiler lägger ägg som grävs ned i marken, och vissa arter bygger bon av hopfösta växtdelar, som när de förmultnar producerar värme kring äggen.

Födan utgörs av däggdjur, fiskar och fåglar och familjen omfattar bland annat falsk gavial, dvärgkrokodil, deltakrokodil, sumpkrokodil och nilkrokodil.

Det är tyst, lugnt och stilla i det öppna vattenfallet vid Fågelforsdammen vilket tillåter veckans snö att ligga kvar i rännan.

I samband med bilden kom en mycket stor flock med grönsiskor och flög nedåt ån, kanske så många som mellan 300-400 individer totalt.

Grönsiskan, ”Spinus spinus”, finns i hela Sverige förutom i den nordligaste delen av Lappland och den stannar i Sverige över vintern men under vintern kan den flytta runt för att hitta frön att äta, framför allt klibbalsfrön.

Nu befinner vi oss på skjutfältssidan, alldeles öster om dammvallen, och konstaterar att det ha kommit mycket snö denna vecka 10 år 2018.

Strax är jag tillbaka i Östra lägret och i fjärran ligger den gamla smedjan, hovslagarskjulet och det smala sjukhuset.

Det gamla sjukhuset som uppfördes redan år 1912 är en fastighet som jag gärna skulle vilja gå in i och få uppleva.

I anslutning till sjukhusets sydöstra hörn finns numera ännu en av Ola Hugossons fantastiska informationsskyltar.

Det är idag ett mycket stort antal av dessa läsvärda och informativa tavlor med både text och bild uppsatta såväl här som i Vaggeryds kommun i sin helhet.

Detta är något man får tacka Hembygdsföreningarna och dess eldsjälar för, utan dessa fantastiska människor med sin enorma kunskap om hembygdens historia, inga skyltar.

Läs, njut och lär!

Tack och hej!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *