Natur

LONA-vandring från Götaström till Fågelforsdammen

Natur Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har gjort en LONA-promenad från Götaström till Fågelforsdammen.

LONA-vandring från Götaström till Fågelforsdammen, en natur- och kulturkrönika i 19 bilder om hur vacker naturen är och hur viktigt det är att besöka den.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i dryga mitten av maj, den tidiga sommaren år 2018.

Vi börjar denna resa uppe vid det gamla järnbruket vid Götaström, öster om den vackra Götastöms golfbana.

Någonstans i mitten av bilden låg det mäktiga boningshuset där brukspatronen bodde och har ni lust att vandra med mig i en blomstervandring i markerna så erbjuder vi en sådan onsdag den 13 juni klockan 18.00 med gratis fika efteråt nere vid Golfklubben. Välkomna!

Bilden visar den omskrivna aspallén som började uppe vid landsvägen, idag gamla E4:an, för att sluta vid platsen för bilden, det vill säga, fontänen framför det stora boningshuset, där jag står.

Äntligen kom jag rätt i tiden och fick se skogstrybusken, ”Lonicera xylosteum”, vid den gamla jordkällaren blomma.

Skogstry, ”Lonicera xylosteum”, har en blomkronan som är tvåläppig och omkring en centimeter lång och den övre läppen är fyrtandad och den nedre är hel, långsmal och ofta tillbakaböjd.

Vedens hårdhet hos skogstry gjorde att den i äldre tider användes bland annat till harvpinnar och vävskedar.

”Til lefwande häckar är den wäl god, derföre at den tåler aga, och icke kryper med roten, men blommorne som äro små göra ingen prydnad, och löfwens gråwulna färg är icke heller behagelig för ögat. Men trädet är för sin hårdhet och seghet ganska nyttigt til hwarjehanda smått arbete, och Landtmannen nyttjar det gärna til pinnar i Räfsor, til Wäfskedar och dylikt mera, äfwen som dess raka rotskott gifwa goda pipskaft, spatser-käppar och dylikt”.

Ur ”Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ” av A. J. Retzius år 1806.

I strandkanten ner emot Fågelforsdammen vid järnbruket växer rikligt med naturaliserade och olika arter spireor från den gamla trädgården tillsammans med lönn, asp och klibbal.

I området runt järnbruket finns också rikligt med fågelspridda vinbär, kanske också från den gamla bruksträdgården.

Här hittar man också mängder med uppslag av aspsly tillsammans med nässlor och i bakgrunden rönn.

Bilden visar den vackert gula arten käringtand, ”Lotus corniculatus”, en art som är mycket variabel och delas upp i flera olika varieteter, i Sverige förekommer tre, vanlig käringtand, varieteten ”corniculatus”, fjällkäringtand, varieteten ”borealis”, och foderkäringtand, varieteten ”sativus”.

Ljunghed till höger med golfbana och till vänster den vackra Fågelforsdammen, däremellan en lättgången och fantastiskt vacker ”Natur- och kulturled Skillingaryd”.

Bilden är tagen från norr mot söder.

Jag stannar alltid till och beundrar den gamla, stora och ståtliga tallen som står i strandkanten ner emot vattnet, den kunde, om den kunde tala, berätta mycket om Götaströms gamla järnbruk och dess människor och deras livsöden.

Båthuset som nog igen vill ha och som nog tillhör golfklubben.

Pumphuset som väl har ungefär samma historia som båthuset.

Det är vackert och lättgånget genom den öppna och glesa tallskogen där det nyligen utslagna blåbärsriset nu blommar.

Tänk vad vackert det åter har blivit hos Ture på Åhult, det skulle Ture ha tyckt om.

Vägen in till Ture på Åhult, där hans gamla stuga stod en gång i mitten av bilden fram till januari år 1974 då branden bröt ut.

Lite fakta om Ture.

Ture ”på Åhult” Johnsson blev högst 92 år, eventuellt bara 87 år, födelseår oklart.

Far: Carl Wilhelm Johansson, 1852 – 1890.

Mor: Jenny Lovisa Svensdotter,

Ture föddes den 15 mars år 1895 eller eventuellt år 1900, vid Bohult Åhult Tofteryd, Jönköpings län och avled år 1987 Skillingaryd, Tofteryd, Jönköpings län.

Han bodde från år 1981 på Sörgårdens äldreboende i Skillingaryd.

Nedan följer några fakta och faktoider om Ture och händelser kring Ture.

Uppgifter från Lennart Olofsson, Skillingaryd, angående branden hos Ture på Åhult. ”Brand hos Ture på Åhult, när den 79-årige Ture på Åhult vid 23 tiden på kvällen den 4 januari år 1974 skulle tända en fotogenlampa hakade veken upp sig och en eldkvast slog upp i taket. Ture försökte släcka med en filt men det tog eld på nytt, även försök att släcka med vatten misslyckades varför Ture hastigt fick utrymma sitt hem utan att kunna rädda något och på glashala skogsvägar springa upp till Gustav Sjölin på Östra Allégatan i Skillingaryd för att larma brandkåren. Jönköpings -Posten berättar att Ture flera gånger vände sig om och såg mot sin stuga som var ett flammande eldhav”.

Roland ”Bylund” Johansson, Skillingaryd, berättade på ett möte kallat ”Gamla Skillingaryd” att, ”när första brandbilen med Knut Persson vid ratten körde den hala vägen till Åhult så fick de sladd i en krök och for ut bland buskarna. Kör sa Ramon Åkerblad som var befäl och Knut fick upp bilen igen på vägen men i nästa krök blev det åter terrängvisit”.

Roland berättar att de var helt övertygade om att Ture var kvar i sin stuga men efter en stund kom Gunnar Sjölin, Skillingaryd, halkande på sin 500-kubiks motorcykel med Ture på bönpallen.

När Thure steg av motorcykeln gick han fram till Knut Petersson som höll i motorsprutan och undrade om han ville gå fram till köksdörren för där stod en flaska whisky. Knut hittade flaskan och kunde lämna över den till Thure.

Thure hade bott i hela sitt liv i stugan som hans far hade byggt av timmer. Utan el och andra bekvämligheter hade naturmänniskan Thure tillsammans med katten klarat sig bra i stugan men nu efter branden var epoken Åhult slut och Thure fick flytta till Sörgården där han blev ompysslad på bästa sätt.

Den vita och ofta 7-taliga skogsstjärnan, ”Trientalis europaea”, blommar redan för fullt medan de hjärtlika bladen från ekorrbär, ”Maianthemum bifolium”, ännu inte ens satt knopp.

Kanske blir det gott om smultron, ”Fragaria vesca”, i år men då får vi hoppas att vi är rädda om våra pollinerande insekter, för det är verkligen inte så i dessa tider, tyvärr.

Vad passar väl bättre till denna bild än de två första verserna ur ”En vänlig grönskas rika dräkt” av Carl David af Wirsén.

En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar.

Nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar.

Och solens ljus och lundens sus och vågens sorl bland viden förkunna sommartiden.

Sin lycka och sin sommarro de yra fåglar prisa.

Ur skogens snår, ur stilla bo framklingar deras visa.

En hymn går opp av fröjd och hopp från deras glada kväden, från blommorna och träden.

Dela