Del 54 om Värnamo 100 år: Rosen och Vattengatan – del 2 av 2
Nyheter Vi presenterar vår serie om stadens 100 år. Inge Bergström berättar om kvarteren Rosen och Vattengatan. Det här är det sista avsnittet om Värnamo 100 år, men i morgon kommer några slutord från redaktionen.
Denna ritning på det lilla fina, putsade huset gjorde Hugo Andersson 1929 i samband med att föräldrahemmet behövde moderniseras invändigt. I första hand gällde det att inreda toalett och badrum. Då huset delvis låg på gatumark ville byggnadsnämnden vara på den säkra sidan och beslutade höra både drätselkammaren och stadsfullmäktige. Anledningen var att staden vid en inlösen skulle få betala ett högre pris. Alla instanser tillstyrkte ansökan om byggnadslov. Fastigheten köptes av staden 35 år senare.
”Rosa huset” – ett färggrant hus
Rosen 83 a var en gammal avstyckad fastighet, som familjen Andersson nu hade köpt. Hulda kom att stå som ägare under många år. Fastigheten låg på Krycklebäckens norra sida. Det var en hörntomt. På tomten fanns ett bostadshus i en och en halv våning och ett par gårdshus.
August hade under 1910-talet börjat med egen byggnadsverksamhet. Till en början rörde det sig mest om ombyggnadsarbeten men så småningom blev det också större arbeten. Han anställde så småningom flera duktiga byggnadssnickare och kunde ta ganska stora entreprenader, t ex huset med adressen Malmövägen 2 ”Bananenhuset”. Han byggde flera bostadshus i staden bland andra. några på Enehagsområdet.
Gatan från Storgatan, som delade kvarteren Gästis och Rosen, byggdes ut ända fram till ”Prestgårdsvägen” under 1880-talet. Den hade ingen högre standard. Det fanns en mycket enkel träbro över Krycklebäcken. Gatan kallades först ”Norra Vattengatan”. (”Södra Vattengatan” var tänkt att byggas från Tånnögatan västerut norr om Apladalen. Det blev aldrig gjort.)
• Norra vägen
Under 1920-talets planarbeten hade man kommit fram till att det skulle behövas en ny vägförbindelse norr om Åbron mellan i första hand Lasarettsgatan och de östra stadsdelarna. Denna nya väg skulle få namnet ”Norra vägen”. Namnet ”Norra Vattengatan” ändrades därför och gatstumpen blev den första länken i den tänkta förbindelsen. De hus som fanns utefter gatan på dess båda sidor fick därför gatuadressen Norra vägen. Husen i kvarteret Rosen fick adresserna Norra vägen 1, 3, 5 och 7. Huldas och Augusts hus fick adressen Norra vägen 7.
(Norra vägen-projektet blev aldrig genomfört enligt den ursprungliga planen. I dess ställe kom senare Lagastigen. Trots det finns det ännu i dag kvar en rest av Norra vägen, nämligen den smala gatan mellan Lagan och Lasarettsgatan, den som går parallellt med Lagastigen.)
Prostgårdsvägen med Församlingshemmet längst bort. Bilden bekräftar att ”Rosa huset” förtjänade sitt namn. Foto April 1968
• ”Rosa huset”
Huset var ett timmerhus. Det tillhörde förmodligen inte de allra äldsta i kvarteret. Huset var unikt på så sätt att det var det enda som var reveterat. Ursprungligen var det vitkalkat men i samband med en ombyggnad omkring 1950 fick putsen en rosa färg. Huset hade ett utsatt läge och låg nästan ute i gatan. Detta tillsammans med den ovanliga färgsättningen gjorde att det syntes från flera olika håll. Det var allmänt känt som ”Rosa huset”, även som ”Skära huset”. I mitten av 1960-talet köptes det av staden. Fram tills dess beboddes det av en dotter till August Andersson. Huset revs 1975.
• Hugo Andersson (Bolker)
Ett par år efter det att Hulda och August hade kommit till Värnamo föddes sonen Hugo Gunnar 1903. Han fick redan från början lära känna sin närmaste omgivning genom alla flyttningarna. När familjen kom till det egna huset på Rosen 83 a var han tolv år.
Efter realexamen arbetade Hugo en kort tid som byggnadssnickare innan han flyttade till Göteborg för att utbilda sig till arkitekt. Han gick tre år på Chalmers för att därefter avsluta sin utbildning på KTH – Kungliga Tekniska högskolan – i Stockholm i början på 1930-talet.
Han flyttade så småningom till Jönköping, där han arbetade fram till hösten 1936, då han flyttade till Karlskrona. Förmodligen hade han där en kommunal anställning som arkitekt samtidigt som han drev ett eget arkitektkontor. 1938 flyttade han till Mariestad, där han fått anställning på länsstyrelsen. Under tiden i Karlskrona gjorde han åt Erik Norrman ritningar till det hus som Norrman började bygga samma år i kvarteret Tallen. Det var det hus som senare fick namnet ”Bananenhuset”. Byggmästare var Bolkers far August Andersson.
Hans första uppdrag som arkitekt utfördes under signaturen H.A. Detta var innan han tog namnet Bolker.
Norra vägen/Vattengatan 7 på 1970-talet. Foto Håkan Simonsson
• Hugo återkommer till Värnamo och inleder en framgångsrik karriär
När han på våren 1944 flyttade tillbaka till Värnamo hade han bytt namn till Bolker. Han hade också gift sig. I Värnamo hade han fått tjänsten som distriktsarkitekt. I mindre omfattning drev han också ett privat arkitektkontor. Tjänsten innebar att han inom ett område i västra Småland utförde en stadsarkitekts arbetsuppgifter. Det var ett brett uppdrag. I distriktet ingick förutom Värnamo också Gnosjö, Gislaved och Skillingaryd. I praktiken fungerade han därmed som stadsarkitekt i Värnamo.
Distriktsorganisationen ändrades i mitten av 1950-talet och Hugo Bolker blev nu stadsarkitekt i Värnamo på heltid. Denna tjänst hade han till 1967.
• Bostäder i stadens regi
1947 väcktes tanken på att staden skulle engagera sig i att bygga bostäder i egen regi. Anledningen var den stora bristen på lägenheter. Efter flera turer och med stort politiskt motstånd beslutades att en kommunal bostadsstiftelse skulle bildas. Stiftelsen engagerade runt årsskiftet 1947–48 distriktsarkitekten Hugo Bolker för att utarbeta planer för en framtida bebyggelse. Bolker presenterade i början på 1948 ett förslag, som gick ut på att ett område ovanför Viadukten skulle vara lämpligt för en samlad bebyggelse med flerfamiljshus i tre våningar. 1949 fick Bolker uppdraget att utarbeta förslag och ritningar till en bebyggelse på Rydgatan med fortsättning utefter Sveavägen. Detta var ursprunget till kvarteret Lyckan, som sedan byggdes under åren 1950–52.
Det var Hugo Bolker som formulerade de övergripande idéerna om dels lokaliseringen och dels utformningen av Stiftelsen Värnamohus första byggnadsområde.
Bolker kom att rita åtskilliga byggnader i Värnamo. Han gjorde bland andra de första ritningarna åt Värnamohus, han var delaktig i nya Filadelfiakyrkan på Storgatan 1952, han ritade Församlingshemmet på Prostgårdsvägen 1952 och Uppståndelsekapellet 1956. Speciellt den sista byggnaden har fått stor uppmärksamhet.
Det kan vara intressant att notera att arkitekterna Hugo Bolker och Werner Gjerming var födda samma år och uppväxta i Värnamo. Båda gjorde liknande karriärer. Gjerming ritade också flera byggnader i Värnamo. Den mest kända är Missionskyrkan. I förarbetena till denna finns det skisser som är signerade H.A.
Närmast i bilden syns bron över Krycklebäcken, därefter två av husen på August Anderssons tomt. Huset rakt fram låg på Prostgårdsvägen. Det kallades ”Skolan”. Foto Carl Fredriksson 1929
Norra vägen/Vattengatan 7. Foto: Rune Karlsson 1975
Fotnot: Under jubileumsåret 2020 presenterar 10-årsjubilerande Värnamo.nu i samarbete med HSGW ett stort antal artiklar med berättelser från förr. Utgångspunkt är bilder ur det rika arkiv som HSGW har. Under 2020 kommer vi även i övrigt att ha jubileumsartiklar med tema Värnamo.nu 10 år och även livet i stan kring 1970, alltså för för 50 år sedan.