Jaha, nu var det ett tag sedan jag bloggade och jag vet inte riktigt varför.. det har bara inte blivit av riktigt… Jag dyker ju rätt djupt när jag skriver och ibland pallar man inte dyka ner utan man fått lite distans…
Tror det e ganska mänskligt faktum =)
Som ni vet sen innan så tampas jag med tråkiga saker som jag inte själv klarat och lyckats ”radera” eller rättare sagt lärt mig leva med, försöka förstå, jobba bort flashbacks, acceptera på egen hand, jag har fått bra hjälp och det e numera mera bättre dagar än innan!!
Det känns fantastiskt, jag fick frågan om jag var självmordsbenägen (usch vilket negativt laddat ord) men jag svarar helt ärligt på den frågan med att nix, jag e överlevnadsbenägen?!! =D
Så dagarna går och jag mår bättre och bättre för varje dag som går, jag prioriterar människor som lyfter mig och respekterar nu på ett helt annat sätt människor som beter sig illa, det handlar ju bara om deras attityd som återspeglar själen som kanske gråter hos dem.
Det finns ett ordspråk, älska mig som mest när jag förtjänar det som minst för då behöver jag det som mest. De orden fattar jag helt nu och har dem i tanken när jag pratar med människor, då e det lättare att respektera varandra ju. Jag har fått mängder av mail och upplyftande kommentarer vill passa på att tacka ännu en gång, det betyder oerhört mycket!
EN KRAM KAN RÄDDA EN MÄNNISKAS DAG/LIV, ALLA BEHÖVER JU KÄRLEK =)
Jag var på en sorglig begravning härom veckan, min vän gick bort i en olycka.
Helt plötsligt känns det som om allting blir så verkligt.. på riktigt.
Ett knytnävsslag mitt i ansiktet!!!
Man vill gärna inte längre skjuta upp det där fikat, den där ”vi måste träffas snart” för.. det var precis vad som hände för mig och min vän..
Man skulle bara och nästa vecka.. nej den blev oxå full i kalendern.. men nästa vecka, då hade hon fullt och så håller det ju gärna på.. i ett år!!!! sen blev det försent..tragiskt!
Så jag bestämde mig för att vara rädd om mina nära, vara i stunden mera när man pratar med någon.. Sen e det inte alltid lätt att vara med alla alltid men om man har det i åtanken så fixar man alltid till något, för… vad ska man vara på jorden för om.. man inte e här för att hjälpa och ha roligt? Man kan ju jobba 12 timmar per dygn gå hem slå på ”dumburken” och sen missa massa med goa vänner och familj som behöver prata om dagens intryck och bravader? Jag vet att jag har påpekat det innan men jag kan inte förstå hur man hinner alla tvprogram, hus hem, trädgård, nya gardiner, tvätt, stryka skjortor, läxläsning, jobb, städning, fika överallt, facebook, kolla och svara alla mail, tjejkvällar, handla, tanka bilen, laga mat, ringa mamma….på samma dag??? baaaaaah listan blir ju hur lång som helst!!!!! Olika listor i olika hushåll..
Så? Jag menar till dig som läser att ska man väl arbeta så måste det ju vara så pass roligt för man tillbringar ju faktiskt tiden på arbetet så pass många timmar av sitt liv så är man inte rädda om varandra och lyfter varandra i arbetet så vad e då meningen att tillbringa sin energi där?
Man behöver verkligen ta sig en funderare på om man lyfter sina medmänniskor på jobbet, i bilkön, i kön till kassan på tex, Macken, affären eller på Ullared? Haha
Man kan ju alltid vara en vinnare med att ha gett en komplimang, ett leende till kassörskan som sitter där dag ut och dag in, även om man inte känner sig överdrivet rik eller glad så blir man på nåt sätt både rikare och gladare om man har råd med ett leende istället för ett buttert betalande?
Herregud, visst e det härligt med glada goa människor? Som ger en klapp i ryggen vad roligt att ni köpt ny bil =) Vad roligt att se dig =) Vad roligt att det går så bra för dig!!!!
Jag har alltid haft den attityden att what the heck..ge det du har!! =) börjar jag ta energi från andra en längre period så e det ju viktigt att jag får tex, det där leendet.. då lyfts ju jag upp =)
Helt plötsligt har man en kedja av upplyftande människor =) Vilket jobb att gå till !!!!!!!!!!!!!!!!
Jag vet med egen erfarenhet att vissa arbetsplatser trycker man ner varandra för man orkar inte ta itu med problem, gnäller och gnabbar vem som gjort ditt och datt =)
Behöver man ofta den där upplyftande hjälpen så kanske de e dax att söka sig någonstans där hjälp finns att få för buttra människor, det handlar ju inte om hur man har det utan hur man tar det =) Alla e värda ett leende, ok…nu ljög jag inte de där idioterna som släppte ut minkarna.. ;D
Kram på er alla goa, känns fint att vara back i bloggworld!
Ett tips på vägen, var en vinnare!! hjälp varandra!! Se det bästa i en människa på jobbet, håll upp varandra så spelar det ingen roll om du står vid en maskin, sitter i kassan, städar på hotell, sitter på kontor, sjunger från en scen…då blir vi alla vinnare vissa dagar!
A.
