Bruno och jag 3
Det händer mycket i Brunos liv under de sena trettiotalet. Utställningen på Röhsska 1936 blev mycket uppmärksammad. Försäljningen skjuter fart och det är främst kunder från ”landets spetsar av konstnärer, akademici, arkitekter och andra ´förståsigpåare´” som signaturen ”Joe” skriver i Värnamo Nyheter våren 1937. Mathssons varumärke har stärkts betydligt genom åren då en liggstol M-36 kostade 60 kronor 1938 vilket motsvarar ca 1600 kronor i dagens penningvärde. Då kan man betänka att en liggstol modell 36 kostar idag 20700 kronor.
Från Bruno Mathssons ateljé där han satt och ritade.När Bruno ställer ut i Paris 1937 så får han ett internationellt genombrott. Han är nu 30 år gammal och full av kraft och nyfikenhet. Bruno är dock ovan vid den internationella marknaden och förlitar sig mycket på Svenska slöjdföreningen som han för en livlig korrespondens med. Detta angående praktiska frågor om export och licenstillverkning. Bruno har ingen kunskap om detta .
Han sluter, med stor hjälp från Svenska slöjdföreningen, kontrakt med Frankrike, England och med Fritz Hansen i Köpenhamn. Det kommer även en förfrågan från Kairo, Egypten.
På Parisutställningen ställer han ut sin dagbädd som då belönades med ett Grand Prix. Sängen fick därefter heta ”Paris”. Personligen anser jag att det är den absolut vackraste möbel som någonsin tillverkats. Paris-sängen är en poetisk hyllning till hela möbelvärlden. Den har influenser från 6000 år gamla Egyptiska sängar. För något år sedan dök en tidig originalsäng upp i en annons på ”Blocket”. Säljaren hade köpt den på en loppis för 10 kronor 1980. Jag bjöd 22000:- för den men tappade den då någon annan köpte den för 24000:-. Samma höst dök den upp på Bukowskis moderna auktion och klubbades där för 72000:- (Med provision 86000:-) Sånt är livet för en antikhandlare. Jag kunde aldrig tro att den skulle gå så högt då den nytillverkas idag och kostar då 34000:-. Dock har jag följt de äldre möblerna prisutveckling på auktionsmarknaden och den fluktuera mycket.
Pernilla stol i flätat skinn.Bruno får 1939 en beställning från MOMA i New York, det är genom deras chef Edgar Kaufmann som beställningen på 17 arbetsstolar och 3 vilstolar sker. Det om något visar att han nu är en världsartist! Jag kontrollerade för ett tag sedan med MOMA och dessa stolar finns kvar i deras magasin än idag.
Men i och med andra världskrigets utbrott i September så blir det besvärligt för Bruno att leverera möbler till utlandet. Han beskriver det själv med orden ”som att klippa av en navelsträng”
Han sätter sig nu och ritar på hus, parallellt med utveckling av möbelkonstruktionen. Det är arkitekt Bruno vill bli och det är det han kämpar för att bli. Han ritar och får byggt sitt första hus vid Falsterbokanalen 1944. Han är relativt ordinär i sina huskonstruktioner innan han gör sin USA resa 1948. Det är den resan som förändra hans synsätt på huskonstruktion. På möbelfronten utvecklar han nu ”Pernilla” som får sitt namn av journalisten Pernilla Thunberg . Hon hade gjort en intervju för SVD som Bruno tyckte mycket om. Det man slås av är att på 40–50 talet utvecklar Bruno bara ett fåtal nya möbler. Han förändrar bara sina grundmodeller från 30-talet. Han ändra vinklingarna på möblerna och därifrån kommer Pernilla och Miranda. Nykonstruktion sker med bokhyllesystemet och etagebordet på hjul.
Dagbädd: ParisNär jag nu läst Jullanders bok från pärm till pärm ett antal gånger är jag än mer hungrig på Mathsson. Då jag själv har ett brinnande intresse för arkitektur så är det naturligt för mig att ge mig ut på resa i Mathssonland. Jag besöker husen i Karlsdal och Sven Lunds hus som han beställde 1955. Naturlig blir att besöka huset vid Södrakull i Tånnö, då stod det tomt och var förfallet. Jag reser till Lagan och tittar på fabriksbyggnaden där. (Idag Gunnarssons möbelaffär)
En resa till Kosta och besök vid glasbruket samt radhusen där var omvälvande. Radhusen hade sålts i 80-talets spekulationshärva till olika tyska ägare. Av anledning jag inte vet så slutade snart tyskarna att komma till Kosta. Husen blev ståendes tomma, någon slog sönder en ruta. Sedan tog sig folk in i husen och vandalismen började. Då jag var där en kulen höstdag blåste vinden ödsligt genom korridorerna. Det var med stor sorg i hjärtat jag klev in, olovandes, genom en sönderslagen fönsterruta. I huset låg bohaget huller om buller. Högar med kläder, böcker, trasiga möbler om varann. Jag såg dock bortom denna misär och såg de vackra ljusa köket med en skjutvägg till det lika ljusa vardagsrummet. Sovrummen låg i en korridor, men med en dörr ut till trädgården från varje rum. Mathssons idé om att föra in naturen i sina byggnader. Varje lägenhet hade en skyddad uteplats som jag kan tänka mig var en oas sommartid. Det jag såg och registrerade vid mina olika besök visste jag inte då att jag skulle ha nytta av inom en snar framtid.
Mathssons tankar om husbyggnad är idag den rådande byggnormen. Då på 40–50 talet var han sedd med misstänksamhet och hindrad av fyrkantig byggnadslagar. Han fick sina idéer om glashusen efter sina intryck i USA. Nästa gång skall jag berätta om den resan och mina egna vedermödor vid mitt egna husbyggande.
Magnus Samuelsson
