I dag bloggar Biggan om ”rännande”.
Rännande
Ett evinnerligt rännande genom byn brukar jag och hunden ägna oss åt.
”Ränner gate upp och gate ner och bare glaner” som Norrköpingsborna brukar beskyllas för att säga.
Här finns förstås inga gator utan vi får hållas på dikesrenen men ”glaner” hjälps vi åt med.
Vad hunden tittar efter vet jag inte men för tillfället tittar jag efter tecken på den årstid vi har nu men dom har än så länge uteblivit. På altanen var getingar i full färd med att flyga fram och tillbaka här om dagen och en och annan vilsekommen fluga tittar in till oss.
Tillbaka till rännandet. Nu har mitt rännande utökats till att gälla andra byar och socknar också. Men nu finns väl inga socknar kvar, åtminstone inte benämningen. Nåväl, saken är den att jag ägnar mycken tid åt att hjälpa en väninna att hitta sina Rötter. Vid ”grävandet” i det förflutna upptäckte jag att hon har anor i grannbyn Fryele! Närmare bestämt i den lilla byn Fryele Kvarn där en anfader till henne i början av 1800-talet var ”egare till Fryeled Kvarn”! Jodå, byn och socknen hette Fryeled på den tiden. När och varför det tappades ett d har jag inte hittat någon förklaring på ännu.
Vi tog en dag och begav oss till nämnda by för att se om där fanns några spår efter ”släkten”. Vi kunde bara finna lite stenar och forsande, brusande vatten som påminde om att där funnits en kvarn en gång. Vi kände båda en stund av ”forntidens vingslag” och tog en del foton. Det påstås att man på foton ibland kan se att någon från förr smugit sig in på ett taget foto men än så länge har min väninna inget sällskap på en av bilderna!
Det var en strålande fin novemberdag med sol och blå himmel. Må så vara att det kändes en aning kylslaget i luften men det får väl vara måtta på våra krav den här årstiden.
För övrigt framlever jag mina dagar med att försöka hålla huset något så när besöksvänligt ifall någon tittar in.
Jag har ju ”hjälp” med städning numera, då vi, som tidigare nämnts, fått familjen utökad med en fyrtassad pälsboll.
Framtida befarande är att han kommer eventuellt att bli som katten Gustaf då han ständigt pockar på mat! Dock har han ännu inte fått Lasange och det ska vi nog undvara så länge det går. Men han snor åt sig det han kommer över ifall jag glömmer bort hans enorma snabbhet. Således har jag förlorat en baconskiva, några makaroner, både råa och kokta.
Ljudet av en plingande mikrovågsugn betyder för honom MJÖLK! Två gånger per dag utfodras han nämligen med två matskedar ljummad mjölk så numera är det svårt att använda micron för andra ändamål!
Tack och lov så samsas dom bra, hunden och hustyrannen. Då och då kör dom ett race genom huset som på grund av den vilda framfarten numer är trasmattebefriat. Inte stor idé att ha sådana då dom ändå inte fyller den funktion dom är avsedda för…
Utöver tillvaron i hemmets lugna (?) vrå så görs ett och annat besök på ett av bygdens äldreboenden där det pratas, dricks kaffe och umgås med ”di gamle” en stund varannan vecka. Därutöver är det de sedvanliga besöken i byns Missionshus när där utförs någon form av begivenhet. Lördag den 13:e var det dags för årets sedvanliga Missionsauktion och som vanligt lockade den till sig en hel del besökare som bjöd av hjärtans lust på de alster som där förekom.
