Byvandring i Hånger

De flesta som deltog förflyttade sig mellan platserna på cykel. Hans Karlander och Torsten Håkansson hade forskat lite kring de olika platserna och bjöd på en intressant dag och Hans hälsade alla välkomna till evenemanget och det startade vid gamla kyrkogården där han berättade lite om dess historia. Såväl här som vid de olika stoppen tillfördes det uppfattningar och åsikter om deltagarnas erfarenheter av hur platsen varit och vad som hänt där. Nästa stopp var på Jakobsbovägen där Hans Karlander berättade om vem som bott på torpet Jacobsbo som gett området och gatan dess namn. Torpets placering är utmärkt med en skylt av rostfritt material. Sven Johansson, son till Tage Johansson berättade om hur kvarteret såg ut under hans tidiga barndom och framåt. Tage Johansson bedrev åkeriverksamhet. Torsten Håkansson berättade här om den gamla stationen, järnvägens historia och vilka tågstopp som gjordes här. 13 tåg per dygn gjorde stopp i Hånger, imponerande! Han imponerade på deltagarna när han redogjorde för tidtabeller och priser för resorna, allt tog han ur sitt eget minne.  Man begav sig till platsen där Nybo såg som låg, granne med SnickarPer, där William Nilsson berättade om hur han direkt efter skolan fick sitt första jobb och om sin första lön där han blev lovad 3: – per timme men när det var lönedags så tyckte arbetsgivaren att det räckte med 2:50. William gav sig inte så hans första förhandling slutade lyckligt. Detta och mycket annat som hänt på orten berättade William tillsammans med Torsten, Hans och flera andra.   Efter detta gav man sig iväg till Aspelund och Hans talade om vem som var bosatt där. Här finns också en skylt som anger torpets placering. En underbar fikastund vidtog i det vackra sensommarvädret och man njöt av medhavd matsäck och umgicks och diskuterade. Gjuteriet blev nästa anhalt och Anders Berglund berättade om hur verksamheten varit igång när han växte upp. Här diskuterades också historier kring caféet Haga och telestationen som var dess granne. Stures sågverk vid Klockaregården, som ägdes av Sture Johansson och Sven Sandvall, stannade man till vid och där finns endast lite av grunden kvar. Sista anhalten, innan man gick till arkivet för att studera material om Hånger och dess historia, blev torpet Rolsbo där Leif Wahldén redogjorde för det som Karl Magnusson i sin bok ”Så var det” skrivit om Carolina Rohlander som bodde här och gick under namnet Laskan. Man trodde att namnet kom från uttrycket sy ihop tyger bl.a. Carolina var duktig i sömnad och vävnad och var döv men lärde sig läsa vid 73 års ålder. Bengt Lindahl tackade alla närvarande som på olika sätt bidragit till att göra eftermiddagen trevlig och minnesrik. Besöket i arkivlokalen var intressant och det finns mycket i Hånger som är okänt för många.